Siirry pääsisältöön

Rätt till en god ålderdom

Att åldras är en trevlig sak. Det betyder mera tid med de nära och kära. Barnbarn har en genuin möjlighet att lära känna sina mor- och farföräldrar, till och med sina gammelmor- och gammelfarföräldrar. Sådan tid och möjlighet hade inte mina föräldrar, för att inte tala om mina mor- och farföräldrar. Men min son och jag är lyckliga över att ha den möjligheten. I min närkrets finns det flera aktiva åldringar. Om vissa personer som är över 80 år skulle man tro att de i själva verket är yngre än så, eftersom ibland känns det som de är aktivare än jag. Många äldre hålls aktiva, vilket innebär att deras välmående också hålls bättre. Stadsplaneringen och serviceutbudet ska i första hand utgå från att stärka det som är bra att bli ännu bättre.

Tyvärr förde coronapandemin oss mot fel håll. Pandemin försämrade hälsan och välmåendet och försnabbande åldrandet hos många äldre. Människor vågade inte gå till hälsocentralen och den aktiva vardagen passiverades i och med isolering. Det är samma fenomen som vi kan se då åldringar hålls i sina sängar på sjukhus eller i institutioner – personen vissnar bort. Jag vill inte ha den typen av behandling av äldre i vårt samhälle. Därför är det viktigt att vi, förutom förebyggande tjänster, kortar vårdköerna, satsar på förebyggande arbete och förbättrar äldreomsorgen.

Den finländska äldreomsorgen är fortfarande i kris. För tillfället finns det allt för många äldre i dåligt skick, och även personer med minnesproblem, som bor ensamma och som enbart får besök av hemvården några minuter om dagen. Så är det också i Östra Nyland, där mer än 12 procent av personer över 75 år upplever att de har stora svårigheter att ta hand om sig själva. Ifjol lämnade jag in en fullmäktigemotion i Borgå om att införa en minnesby i Östra Nyland. Tyvärr har saken inte gått framåt. I ett minnesvänligt Finland kan personer med demenssjukdom och deras nära och kära leva ett värdefullt liv, och framför allt lämnas de inte utan stöd.

Under den senaste tiden har det pratats om bristen på vårdare i äldreboenden. Situationen är också oroande i vissa enheter i vår region. Dessa missförhållanden bör rättas till, men samtidigt måste vi uppmärksamma situationen i hemvården. En nationell vårdardimensionering saknas i hemvården, och antalet klientbesök kan skjuta i höjder. Det är varken i den äldres eller i hemvårdarnas intresse att kundbesöken mer kan beskrivas som att man kikar in från dörröppningen i stället för att genuint bemöta och vårda klienterna. Vi har fortfarande mycket utrymme för förbättringar. Alla har rätt till ett värdigt liv. Vi yngre måste se till att detta sker även för äldre.

Anette Karlsson

Texten är publicerad 5.10.2022 i Borgå svenska pensionärsförenings 50-års jubileumtidning.




Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Miten käy arvokkaalle järjestötoiminnalle?

Suomi on yhdistysten luvattu maa - mutta onko asia todella näin? Siinä missä Ranskassa kansalaiset edistävät tavoitteitaan ryhtymällä lakkoon tai lähtemällä kaduille, Suomessa kansalaisyhteiskunta on pitkälti järjestäytynyt yhdistyksiin. Katsomalla yhdistysten tilaa ja tunnelmia voidaankin sanoa paljon siitä, mitä suomalaiselle kansalaisyhteiskunnalle kuuluu. Tällä hetkellä näkymät eivät ole valoisat, sillä järjestötoiminta muuttuu entistä enemmän ammatilliseksi toiminnaksi ja vahvasti valtion, hyvinvointialueiden ja kuntien ohjaamaksi toiminnaksi. Järjestöjen toiminnan ammattimaistuminen ja tehostuminen ei ole itsessään huono asia. On kuitenkin huolestuttava kehityssuunta, jos järjestöt ajautuvat entistä enemmän julkisen sektorin palveluntuottajiksi tai yksityisten yritysten logiikalla toimiviksi toimijoiksi. Silloin järjestöjen luonne yhteiskunnallista muutosta ja uusia avauksia tekevinä toimijoina uhkaa heikentyä. Jos kansalaiset eivät enää kohtaa järjestötoiminnassa vaan ne pyörivä...