Rätt till en god ålderdom

Att åldras är en trevlig sak. Det betyder mera tid med de nära och kära. Barnbarn har en genuin möjlighet att lära känna sina mor- och farföräldrar, till och med sina gammelmor- och gammelfarföräldrar. Sådan tid och möjlighet hade inte mina föräldrar, för att inte tala om mina mor- och farföräldrar. Men min son och jag är lyckliga över att ha den möjligheten. I min närkrets finns det flera aktiva åldringar. Om vissa personer som är över 80 år skulle man tro att de i själva verket är yngre än så, eftersom ibland känns det som de är aktivare än jag. Många äldre hålls aktiva, vilket innebär att deras välmående också hålls bättre. Stadsplaneringen och serviceutbudet ska i första hand utgå från att stärka det som är bra att bli ännu bättre.

Tyvärr förde coronapandemin oss mot fel håll. Pandemin försämrade hälsan och välmåendet och försnabbande åldrandet hos många äldre. Människor vågade inte gå till hälsocentralen och den aktiva vardagen passiverades i och med isolering. Det är samma fenomen som vi kan se då åldringar hålls i sina sängar på sjukhus eller i institutioner – personen vissnar bort. Jag vill inte ha den typen av behandling av äldre i vårt samhälle. Därför är det viktigt att vi, förutom förebyggande tjänster, kortar vårdköerna, satsar på förebyggande arbete och förbättrar äldreomsorgen.

Den finländska äldreomsorgen är fortfarande i kris. För tillfället finns det allt för många äldre i dåligt skick, och även personer med minnesproblem, som bor ensamma och som enbart får besök av hemvården några minuter om dagen. Så är det också i Östra Nyland, där mer än 12 procent av personer över 75 år upplever att de har stora svårigheter att ta hand om sig själva. Ifjol lämnade jag in en fullmäktigemotion i Borgå om att införa en minnesby i Östra Nyland. Tyvärr har saken inte gått framåt. I ett minnesvänligt Finland kan personer med demenssjukdom och deras nära och kära leva ett värdefullt liv, och framför allt lämnas de inte utan stöd.

Under den senaste tiden har det pratats om bristen på vårdare i äldreboenden. Situationen är också oroande i vissa enheter i vår region. Dessa missförhållanden bör rättas till, men samtidigt måste vi uppmärksamma situationen i hemvården. En nationell vårdardimensionering saknas i hemvården, och antalet klientbesök kan skjuta i höjder. Det är varken i den äldres eller i hemvårdarnas intresse att kundbesöken mer kan beskrivas som att man kikar in från dörröppningen i stället för att genuint bemöta och vårda klienterna. Vi har fortfarande mycket utrymme för förbättringar. Alla har rätt till ett värdigt liv. Vi yngre måste se till att detta sker även för äldre.

Anette Karlsson

Texten är publicerad 5.10.2022 i Borgå svenska pensionärsförenings 50-års jubileumtidning.




Kommentit