På senaste tiden har det talats mycket om regeringens planer på att avskaffa det multiprofessionella samarbetet inom rådgivningen för uppfostrings- och familjefrågor. För många är familjerådgivningen en obekant plats. Och det är i sig något gott. Ofta betyder det att familjen inte har behövt utomstående hjälp för svåra problem. Samtidigt finns det också familjer i Finland som skulle ha behövt stöd, men som inte har hittat fram till hjälpen.
Till familjerådgivningen söker man sig ofta när vardagen långsamt börjar falla sönder. Då barnet inte längre vågar gå till skolan. Då en ungdom drar sig undan till sitt rum och talar inte med någon. I situationer där föräldrarna grälar ständigt och hemma går alla på tå. Ibland har en skilsmässa utvecklats till en lång och tung konflikt där barnet hamnar mitt i de vuxnas illamående.
Många söker hjälp just i det skede då situationen ännu inte ser katastrofal ut utåt, men där man hemma vet att allt inte står rätt till. Då kan familjerådgivningen vara den plats där problemen stoppas innan de växer sig för stora.
Rådgivningen i uppfostrings- och familjefrågor är en lågtröskeltjänst där psykologer, socialarbetare och andra yrkespersoner arbetar tillsammans. Just det multiprofessionella samarbetet har varit rådgivningens styrka. I samma situation kan man se barnets psykiska hälsa, belastningen i föräldraskapet, familjens växelverkan och eventuella risker för våld.
En rapport som publicerades av social- och hälsovårdsministeriet år 2025 visar att utdragna separationer och vårdnadstvister kan skada barnets utveckling allvarligt. Känslan av trygghet bryts ner, ångesten ökar och barnet kan bli osynligt mitt i de vuxnas konflikter. Rapporten betonar att barn i svåra separationssituationer behöver samarbete mellan olika yrkesgrupper och stöd i rätt tid.
Trots det planerar regeringen nu att montera ner denna struktur. Socialarbetarnas fackförbund Talentia och Psykologförbundet har varnat för att lagändringen skulle minska psykologernas arbetsinsats betydligt. När 7,4 miljoner euro tas bort från en sådan tjänst är det inte en liten ändring, utan en konkret nedskärning som riskerar att försvaga stödet till barn och familjer.
Samtidigt lever allt fler barn i Finland i fattigdom. I många hem funderar man redan nu på om pengarna räcker till mat, hobbyer eller regnkläder. Fattigdomen syns hos barn som skam, ensamhet och tillbakadragenhet. Den tar ifrån dem hoppet om framtiden redan innan vuxenlivet hunnit börja.
Därför är den här utvecklingen så oroande. Först skär man ner på barnfamiljernas utkomst och sedan försvagar man de tjänster vars uppgift är att förhindra att problemen hopar sig. Det här är kortsiktig politik. När allt fler unga redan i barndomen hamnar på vägen mot psykisk ohälsa väntar en tung och svår framtid – både för barnen och för hela samhället.
Anette Karlsson
Till familjerådgivningen söker man sig ofta när vardagen långsamt börjar falla sönder. Då barnet inte längre vågar gå till skolan. Då en ungdom drar sig undan till sitt rum och talar inte med någon. I situationer där föräldrarna grälar ständigt och hemma går alla på tå. Ibland har en skilsmässa utvecklats till en lång och tung konflikt där barnet hamnar mitt i de vuxnas illamående.
Många söker hjälp just i det skede då situationen ännu inte ser katastrofal ut utåt, men där man hemma vet att allt inte står rätt till. Då kan familjerådgivningen vara den plats där problemen stoppas innan de växer sig för stora.
Rådgivningen i uppfostrings- och familjefrågor är en lågtröskeltjänst där psykologer, socialarbetare och andra yrkespersoner arbetar tillsammans. Just det multiprofessionella samarbetet har varit rådgivningens styrka. I samma situation kan man se barnets psykiska hälsa, belastningen i föräldraskapet, familjens växelverkan och eventuella risker för våld.
En rapport som publicerades av social- och hälsovårdsministeriet år 2025 visar att utdragna separationer och vårdnadstvister kan skada barnets utveckling allvarligt. Känslan av trygghet bryts ner, ångesten ökar och barnet kan bli osynligt mitt i de vuxnas konflikter. Rapporten betonar att barn i svåra separationssituationer behöver samarbete mellan olika yrkesgrupper och stöd i rätt tid.
Trots det planerar regeringen nu att montera ner denna struktur. Socialarbetarnas fackförbund Talentia och Psykologförbundet har varnat för att lagändringen skulle minska psykologernas arbetsinsats betydligt. När 7,4 miljoner euro tas bort från en sådan tjänst är det inte en liten ändring, utan en konkret nedskärning som riskerar att försvaga stödet till barn och familjer.
Samtidigt lever allt fler barn i Finland i fattigdom. I många hem funderar man redan nu på om pengarna räcker till mat, hobbyer eller regnkläder. Fattigdomen syns hos barn som skam, ensamhet och tillbakadragenhet. Den tar ifrån dem hoppet om framtiden redan innan vuxenlivet hunnit börja.
Därför är den här utvecklingen så oroande. Först skär man ner på barnfamiljernas utkomst och sedan försvagar man de tjänster vars uppgift är att förhindra att problemen hopar sig. Det här är kortsiktig politik. När allt fler unga redan i barndomen hamnar på vägen mot psykisk ohälsa väntar en tung och svår framtid – både för barnen och för hela samhället.
Anette Karlsson
Kolumnen är publicerad 5.6.2026 i Borgåbladet.
