Siirry pääsisältöön

Stenar på östra Borgås skolors sommarängar?

Efter en lång och tung vår med distansundervisning har eleverna nu fått sommarlov. I det soliga vädret flyger tiden fram, särskilt då många vuxna, inbegripna stadens anställda, också är lediga. Vardagen väntar ändå redan i augusti och det blir inte mycket tid att få allting i ordning innan eleverna återvänder till sina skolor. Våra yrkeskunniga lärare kommer ändå snabbt att få verksamheten att rulla igång, så att eleverna kan koncentrera sig på att återse sina vänner och lära sig nytt.

I de skolor, där framtiden är osäker, är stämningen ändå en annan. Särskilt där lärarna påbörjat sin sommarpaus i ovisshet om hur hösten kommer att se ut. Problemen med skolfastigheterna skapar en osäkerhet, som också ökar oron för framtiden. I sommar står vi inför den här situationen i östra Borgå. Familjerna och lärarna i den här delen av staden har varit oroade redan länge, men det beslut som fattades i stadsfullmäktige i januari torde ha stärkt tron på en tryggare framtid för skolorna på området. Inte långt senare, i samband med tjänstemannaberedningen av Programmet för hållbar ekonomi, lyftes ändå igen tankarna om att skolorna kunde stängas upp på bordet. Men beslutsfattarna ville inte heller nu gå in på den vägen, utan konstaterade enhälligt att beslutet från januari om att båda skolorna ska renoveras och behövliga ersättande utrymmen införskaffas, står fast.

Kort därefter fick vi höra att problemen med skolfastigheterna är mer utmanande än man först sagt. En del av oss förtroendevalda anade redan i januari att situationen skulle vara just denna. Vi gjorde därför vårt bästa för att få tillräckligt stöd för en lösning med ett tvåspråkigt bildningscentrum på området. En majoritet lyckades vi dock inte få.

För bara några år sedan hände något märkligt gällande daghemmet i Illby. Byggnaden förklarades inte längre trygg för barn och personal och verksamheten flyttades med snabb tidtabell till andra enheter i staden. Några politiska beslut om daghemmets framtid togs aldrig. Daghemmet bara försvann från kartan, vilket väckte en hel del förundran. Då beslöt vi att liknande inte får hända igen i framtiden. Vi är nu oroade för att Ilolan koulu och Sannäs skola riskerar att gå samma öde till mötes. Precis innan sommaren fick vi veta att skolbyggnaderna är i ett sådant skick, att verksamheten enligt hälsovårdsmyndigheternas bedömning eventuellt inte kan fortsätta på hösten. Några närmare planer eller beslut gällande den här situationen finns ändå inte inplanerade den närmaste tiden.

Tjänstemannaledningen har upprepade gånger fört fram att båda skolor borde läggas ner. Vi hoppas att fastigheternas dåliga skick inte ses som en metod för att med hälsovårdsmyndigheternas uppmaning som grund snabbt och lätt kunna sköta stängningen av skolorna i höst. Nu måste utredningarna gällande hur skolorna ska renoveras och vilka ersättande utrymmen som behövs snabbt fås klara. Vidare efterlyser vi nytänkande. Exempelvis kunde användningen av Sannäs gård som ersättande utrymme för båda språkgrupperna utredas snarast.

Anette Karlsson,
Medlem av stadsstyrelsen (sdp)

Elin Blomqvist-Valtonen
Medlem av stadsstyrelsen (sfp)

Catharina von Schoultz
Ordförande i bildningsnämnden (sfp)

Markus Hammarström
Vice ordförande i bildningsnämnden (sdp)


Texten är publicerad 26.6.2020 i Östnyland.


Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Miten käy arvokkaalle järjestötoiminnalle?

Suomi on yhdistysten luvattu maa - mutta onko asia todella näin? Siinä missä Ranskassa kansalaiset edistävät tavoitteitaan ryhtymällä lakkoon tai lähtemällä kaduille, Suomessa kansalaisyhteiskunta on pitkälti järjestäytynyt yhdistyksiin. Katsomalla yhdistysten tilaa ja tunnelmia voidaankin sanoa paljon siitä, mitä suomalaiselle kansalaisyhteiskunnalle kuuluu. Tällä hetkellä näkymät eivät ole valoisat, sillä järjestötoiminta muuttuu entistä enemmän ammatilliseksi toiminnaksi ja vahvasti valtion, hyvinvointialueiden ja kuntien ohjaamaksi toiminnaksi. Järjestöjen toiminnan ammattimaistuminen ja tehostuminen ei ole itsessään huono asia. On kuitenkin huolestuttava kehityssuunta, jos järjestöt ajautuvat entistä enemmän julkisen sektorin palveluntuottajiksi tai yksityisten yritysten logiikalla toimiviksi toimijoiksi. Silloin järjestöjen luonne yhteiskunnallista muutosta ja uusia avauksia tekevinä toimijoina uhkaa heikentyä. Jos kansalaiset eivät enää kohtaa järjestötoiminnassa vaan ne pyörivä...