Alla partier är överens om att en social- och hälsovårdsreform behövs. Centrala delar i den reform regeringen Sipilä nu för fram är dock problematiska. Tvångsbolagiseringen, reformens tidtabell, överföringen av fastigheter och den marknadsstyrda valfrihetsmodellen är alla problematiska.
Enligt regeringens planer får kommunerna i framtiden varken producera vård eller äga vårdproducerande bolag. Minister Rehula motiverar det med att kommunerna är för små men samtidigt finns inga begränsningar gällande de privata bolagens storlek. Att förbjuda kommuner från att producera vård är tanklöst och stympar lokaldemokratin. Tyvärr är det redan idag svårt för medborgare att få sin röst hörd och denna modell förvärrar ytterligare situationen.
De ursprungliga målsättningarna tycks helt ha gömts bort då reformen varken gör vården effektivare eller jämlikare. Tillgången på bashälsovård förbättras inte heller. Privatisering av hälso- och sjukvården tycks driva regeringen liksom en oförklarlig vilja att skrota offentliga hälsovårdscentraler. En social- och hälsovårdsreform borde genomföras på ett ansvarsfullt och hållbart sätt genom att ta med alla riksdagspartier i beredningen. Tyvärr är det inte fallet nu.
Den föreslagna reformen oroar kommunerna. Hur skall det gå med servicen i kommunen? På grund av rädslan har exempelvis Pedersöre och Borgå planerat att bolagisera och privatisera hälsovården. Kommuner borde absolut inte på eget bevåg splittra den nuvarande servicen och överföra beslutsrätten över vården till privata intressen.
Ett annat orosmoment är framtiden för lokala organisationer inom tredje sektorn. Dessa organisationer får idag sin finansiering av kommunernas social- och hälsovårdsnämnder. Hur skall man exempelvis trygga den lokala finansieringen som har en stor betydelse för föreningarna i framtiden?
Hotbilderna och de obesvarade frågorna är många. Därför är det viktigt att minnas att den lagstiftning som berör regeringens reformförslag fortfarande är på hälft. Gällande det praktiska genomförandet av reformen finns inte heller annat än luddiga formuleringar. Inget är alltså ännu beslutat eller förlorat. Vi inser att det finns ett behov för en reform, men det finns stora misstag i regeringens förslag som bör rättas till.
Anette Karlsson
Viktor Kock