Nationell suveränitet är ett begrepp som i dagens värld allt oftare bara är en illusion. Många av vår tids utmaningar och problem är till sin karaktär globala. Detta försvagar det demokratiska beslutsfattandets och maktutövningens möjligheter att påverka den samhälleliga verkligheten. Därför måste den politiska besluts- och styrningsmakten vid behov överföras på övernationell nivå. För Finlands del handlar det framförallt om att förbinda sig vid en starkare och mera demokratisk europeisk union.
Europeiska unionen är det bästa exemplet på en övernationell politisk struktur som bygger på ett brett samarbete. Finland måste ta en betydande roll i reformeringen av Europeiska ekonomiska och monetära unionens strukturer och verksamhetsmodeller så att de stöder rättvisa, ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Den nordiska välfärdsmodellen bör bibehållas i Finland och strävan bör vara att den ska omfattas av hela Europeiska unionen.
Om medborgarna upplever att de inte har någon nytta av unionen i sitt vardagsliv upplever de inte heller att en fördjupad integration är nödvändig. EU:s roll bör uttryckligen vara att stå som garant i förverkligandet av sociala målsättningar. EU bör också ha makt att definiera normer i minimiinkomstsystemet, genom att åtminstone definiera den minsta möjliga utkomsten i förhållande till index.
Europeiska unionen måste kunna påvisa att man inte enbart är ute för att främja de välbeställdas intressen utan på ett äkta sätt försöker skapa förutsättningar för framgång och social trygghet för alla medborgare. EU:s interna, fria rörlighet är en grundrättighet i EU-området. Alla EU-medborgare bör garanteras ett likvärdigt bemötande i alla EU-länder, oberoende av vilket land de kommer från. Särskild vikt bör fästas vid att de grupper inom EU som på grund av fattigdom eller en svag ställning i sina samhällen tvingas flytta behandlas likvärdigt och med respekt för mänskliga rättigheter.
Vi bör föra en öppen debatt om utrikes- och säkerhetspolitikens nationella linje och framtida val. Frågan om ett NATO-medlemskap bör värderas utgående från realpolitiska, ideologiska och moraliska synvinklar – inte som ett förhastat alternativ då det är kris. Utgångspunkten bör vara att Finland söker försvarssamarbete med de nordiska och europeiska länderna utan att alliera sig med Förenta Staterna. Vi bör finna ett naturligt forum för de transatlantiska relationerna i stället för NATO.
Vi bör också diskutera hur Finland på ett effektivare sätt kan främja en fredlig och rättvis utveckling i Europa och i övriga världen. I en föränderlig värld utgör öppenhet och fördomsfrihet nycklarna till framsteg. Finlands gränser är inte stängda och kan inte heller stängas.
Europeiska unionen är det bästa exemplet på en övernationell politisk struktur som bygger på ett brett samarbete. Finland måste ta en betydande roll i reformeringen av Europeiska ekonomiska och monetära unionens strukturer och verksamhetsmodeller så att de stöder rättvisa, ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Den nordiska välfärdsmodellen bör bibehållas i Finland och strävan bör vara att den ska omfattas av hela Europeiska unionen.
Om medborgarna upplever att de inte har någon nytta av unionen i sitt vardagsliv upplever de inte heller att en fördjupad integration är nödvändig. EU:s roll bör uttryckligen vara att stå som garant i förverkligandet av sociala målsättningar. EU bör också ha makt att definiera normer i minimiinkomstsystemet, genom att åtminstone definiera den minsta möjliga utkomsten i förhållande till index.
Europeiska unionen måste kunna påvisa att man inte enbart är ute för att främja de välbeställdas intressen utan på ett äkta sätt försöker skapa förutsättningar för framgång och social trygghet för alla medborgare. EU:s interna, fria rörlighet är en grundrättighet i EU-området. Alla EU-medborgare bör garanteras ett likvärdigt bemötande i alla EU-länder, oberoende av vilket land de kommer från. Särskild vikt bör fästas vid att de grupper inom EU som på grund av fattigdom eller en svag ställning i sina samhällen tvingas flytta behandlas likvärdigt och med respekt för mänskliga rättigheter.
Vi bör föra en öppen debatt om utrikes- och säkerhetspolitikens nationella linje och framtida val. Frågan om ett NATO-medlemskap bör värderas utgående från realpolitiska, ideologiska och moraliska synvinklar – inte som ett förhastat alternativ då det är kris. Utgångspunkten bör vara att Finland söker försvarssamarbete med de nordiska och europeiska länderna utan att alliera sig med Förenta Staterna. Vi bör finna ett naturligt forum för de transatlantiska relationerna i stället för NATO.
Vi bör också diskutera hur Finland på ett effektivare sätt kan främja en fredlig och rättvis utveckling i Europa och i övriga världen. I en föränderlig värld utgör öppenhet och fördomsfrihet nycklarna till framsteg. Finlands gränser är inte stängda och kan inte heller stängas.
Anette Karlsson