Siirry pääsisältöön

Sluta göra pengar på åldringar

Under de senaste dagarna har det diskuterats mycket om äldreomsorg och privata vårdhems verksamhet. Vårdarna inom hemvården är utmattade, det har reserverats för lite tid för besöken och spökvårdare förekommer på flera vårdhem. Den finska åldringsvården mår dåligt. I festtal är många oroliga för åldringsvården i Finland, men då man beslutar om budgetar verkar intresset saknas.

Under förra regeringsperioden ville socialdemokraterna skriva in minimipersonaldimensionering för åldringsvården i lag. Det dåvarande stasministerpartiet Samlingspartiet gick inte med på det. På basis av SDP:s krav gjorde man dock en överenskommelse om att man återkommer till att lagstifta dimensioneringen, ifall något vårdhem skulle underskrida minimirekommendationen om 0,5 vårdare per klient. Situationen blev lite bättre. Men snart tog vinstjakten övertaget igen. Den nuvarande Centerledda regeringen var till och med beredd att sänka dimensioneringen. Men på grund av starkt motstånd från folket och oppositionen slopade de idén. Några förbättringar blev det ändå inte.

Fallen som varit i offentligheten visar att egenkontrollen inte fungerar i privata vårdhem. Planerna för egenkontroll kan se bra ut på papper, men ändå förekommer det allvarliga problem. Vi har också sett att de övervakande myndigheterna är överarbetade och har inte tillräckligt med resurser att ta tag i problemen. Åldringar har tvingats leva i omänskliga omständigheter. Samtidigt har företagsledarna stoppat enorma summor i sina egna fickor. Till exempel hade VD:s för Esperi Care tjänat över sex miljoner euro under två år.

Vårdbusinessens vinstjakt är morallös. Vi måste få stopp på vinstjakten i välfärden. Enligt Finlands lag får man inte göra vinst på grundskola, men lagen förbjuder eller begränsar inte vinster inom social- och hälsovården eller småbarnspedagogiken. Här behövs en ändring. Det behövs vilja och starka tag på riksnivå för att ge den finländska åldringsvården det lyft de äldre och personalen förtjänar. Det behövs mera hjärta i beslutsfattandet!

Anette Karlsson

Texten är publicerad 1.2.2019 i Östnyland.


Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Miten käy arvokkaalle järjestötoiminnalle?

Suomi on yhdistysten luvattu maa - mutta onko asia todella näin? Siinä missä Ranskassa kansalaiset edistävät tavoitteitaan ryhtymällä lakkoon tai lähtemällä kaduille, Suomessa kansalaisyhteiskunta on pitkälti järjestäytynyt yhdistyksiin. Katsomalla yhdistysten tilaa ja tunnelmia voidaankin sanoa paljon siitä, mitä suomalaiselle kansalaisyhteiskunnalle kuuluu. Tällä hetkellä näkymät eivät ole valoisat, sillä järjestötoiminta muuttuu entistä enemmän ammatilliseksi toiminnaksi ja vahvasti valtion, hyvinvointialueiden ja kuntien ohjaamaksi toiminnaksi. Järjestöjen toiminnan ammattimaistuminen ja tehostuminen ei ole itsessään huono asia. On kuitenkin huolestuttava kehityssuunta, jos järjestöt ajautuvat entistä enemmän julkisen sektorin palveluntuottajiksi tai yksityisten yritysten logiikalla toimiviksi toimijoiksi. Silloin järjestöjen luonne yhteiskunnallista muutosta ja uusia avauksia tekevinä toimijoina uhkaa heikentyä. Jos kansalaiset eivät enää kohtaa järjestötoiminnassa vaan ne pyörivä...