Siirry pääsisältöön

Småbarnsfostran förebygger ungas utslagning

I början av året fick vi läsa i Helsingin Sanomat (5.1) om hur många barnträdgårdslärare och barnskötare är trötta – det finns för lite händer. De överlever från dag till dag bland högt ljud och brådska. De upplever att den kvalitativa småbarnsfostran har blivit bevaring av barnen. Många yrkesmänniskor inom branschen funderar på att byta jobb. Situationen är alarmerande eftersom kvalitativ småbarnsfostran är ett av de bästa sätten att förebygga ungas utslagning.
Jag kommer ännu ihåg hur det kändes att vara ensam ute på gården med 15 barn, då kollegan var i tamburen och klädde på de sista barnen. Jag kommer ihåg hur det ringde i öronen, då barnen lekte musikfestival i ena hörnet och pirater i andra. Jag kommer ihåg hur knäna förvandlades till händer då du tog kläder av ena barnet, andra satt i famnen, tredje hängde i ärmen och den fjärde knuffade den femte tills någon började gråta. Jag kommer också ihåg de goda stunderna när vi läste tillsammans eller då ett barn lärde sig något nytt. Jag har övervägt att någon dag återgå till jobbet på daghemmet, men mina gamla kollegors och studievänners berättelser är avskräckande.
I Borgå beslöt man att inte gå in för regeringen Sipiläs idé om större barngrupper. Men man beslutade ändå att alla nya daghem byggs enligt den större dimensioneringen, det vill säga åtta barn per vuxen. Beslutet om barngruppernas storlek kommer att tas senare i dessa daghem. Jag tycker inte grupperna ska bli större, sju barn per vuxen är redan mycket.
Dagvården drabbas hela tiden av nedskärningar, vilket försämrar arbetsvälmåendet och barnens rätt till kvalitativ småbarnsfostran. Och vi betalar ännu i denna dag för nedskärningarna som gjordes på 1990-talet. Vi ska inte upprepa misstagen.
Barnen är värda en kvalitativ småbarnsfostran, barnträdgårdslärare och skötare är värda en god arbetsmiljö, där deras yrkeskunskap kommer fram och föräldrarna är värda kunskapen om att deras barn blir bra omhändertagna.  Varje euro vi satsar på dagvården får vi sjufaldigt tillbaka. Att investera i barnen är en investering i framtiden. Låt oss ge barnen en god och trygg barndom.
Anette Karlsson

Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Miten käy arvokkaalle järjestötoiminnalle?

Suomi on yhdistysten luvattu maa - mutta onko asia todella näin? Siinä missä Ranskassa kansalaiset edistävät tavoitteitaan ryhtymällä lakkoon tai lähtemällä kaduille, Suomessa kansalaisyhteiskunta on pitkälti järjestäytynyt yhdistyksiin. Katsomalla yhdistysten tilaa ja tunnelmia voidaankin sanoa paljon siitä, mitä suomalaiselle kansalaisyhteiskunnalle kuuluu. Tällä hetkellä näkymät eivät ole valoisat, sillä järjestötoiminta muuttuu entistä enemmän ammatilliseksi toiminnaksi ja vahvasti valtion, hyvinvointialueiden ja kuntien ohjaamaksi toiminnaksi. Järjestöjen toiminnan ammattimaistuminen ja tehostuminen ei ole itsessään huono asia. On kuitenkin huolestuttava kehityssuunta, jos järjestöt ajautuvat entistä enemmän julkisen sektorin palveluntuottajiksi tai yksityisten yritysten logiikalla toimiviksi toimijoiksi. Silloin järjestöjen luonne yhteiskunnallista muutosta ja uusia avauksia tekevinä toimijoina uhkaa heikentyä. Jos kansalaiset eivät enää kohtaa järjestötoiminnassa vaan ne pyörivä...