I många hem börjar berättelsen med ett knapptryck. Kaffet puttrar, det är skymning ute och i öronen hörs en röst som för en till en annan värld. Ljudböckerna har hittat sin plats i vardagen och på fritiden, i stunder då vi vill vara närvarande och ändå någon annanstans.
Att lyssna känns lätt och smidigt. Berättelsen flyter fram, kapitlen byts obemärkt och världen byggs upp genom ljudet. Mer sällan stannar vi upp och funderar på under vilka villkor allt detta är möjligt eller vilka verksamhetsförutsättningarna är för berättelsernas upphovspersoner.
Författarens arbete är tidskrävande och ofta osäkert. En bok växer fram under månader eller år av arbete utan garanti för slutresultatet eller försörjningen. Ändå konsumeras en allt större del av böckerna i system där ersättningen baseras på lyssningstid och där helheten är svår att förutse för upphovspersonen.
Ur lyssnarens perspektiv fungerar allt. Månadsavgiften är densamma, utbudet brett och användningen enkel. I en bisats försvinner ändå frågan om den nuvarande modellen tryggar förutsättningarna för professionellt skrivande och mångfalden inom den inhemska litteraturen också i framtiden.
Det handlar inte om att motsätta sig utveckling. Digitala tjänster har öppnat litteraturen för nya publiker, men samtidigt har de koncentrerat marknaden och flyttat förhandlingsmakten allt längre bort från de enskilda upphovspersonerna.
I Norge har man redan reagerat på detta genom lagstiftning som syftat till att stärka upphovspersonernas ställning också i den digitala miljön. Vi har lämnat in ett skriftligt spörsmål i ärendet och väntar på att diskussionen efter ledigheterna vid årsskiftet ska komma igång på allvar också i Finland.
När vi njuter av berättelser njuter vi av någons arbete. Om vi också i fortsättningen vill höra nya röster och inhemska berättelser finns det skäl att se bakom rösten.
En berättelse uppstår inte av sig själv.
Anette Karlsson
Johan Kvarnström
Att lyssna känns lätt och smidigt. Berättelsen flyter fram, kapitlen byts obemärkt och världen byggs upp genom ljudet. Mer sällan stannar vi upp och funderar på under vilka villkor allt detta är möjligt eller vilka verksamhetsförutsättningarna är för berättelsernas upphovspersoner.
Författarens arbete är tidskrävande och ofta osäkert. En bok växer fram under månader eller år av arbete utan garanti för slutresultatet eller försörjningen. Ändå konsumeras en allt större del av böckerna i system där ersättningen baseras på lyssningstid och där helheten är svår att förutse för upphovspersonen.
Ur lyssnarens perspektiv fungerar allt. Månadsavgiften är densamma, utbudet brett och användningen enkel. I en bisats försvinner ändå frågan om den nuvarande modellen tryggar förutsättningarna för professionellt skrivande och mångfalden inom den inhemska litteraturen också i framtiden.
Det handlar inte om att motsätta sig utveckling. Digitala tjänster har öppnat litteraturen för nya publiker, men samtidigt har de koncentrerat marknaden och flyttat förhandlingsmakten allt längre bort från de enskilda upphovspersonerna.
I Norge har man redan reagerat på detta genom lagstiftning som syftat till att stärka upphovspersonernas ställning också i den digitala miljön. Vi har lämnat in ett skriftligt spörsmål i ärendet och väntar på att diskussionen efter ledigheterna vid årsskiftet ska komma igång på allvar också i Finland.
När vi njuter av berättelser njuter vi av någons arbete. Om vi också i fortsättningen vill höra nya röster och inhemska berättelser finns det skäl att se bakom rösten.
En berättelse uppstår inte av sig själv.
Anette Karlsson
Johan Kvarnström
Texten är publicerad 24.12.2025 och 30.12.2025 i HBL.
