Det var hjärtskärande att läsa Marina Rautakoskis skrivelse (ÖN 11.9) om hur hennes 90-åriga far hade blivit behandlad. Liknande missförhållanden som Rautakoski beskriver får vi tyvärr läsa om allt för ofta. Beslutsfattarna och tjänstemännen jobbar för att förbättra läget i Borgå, men det tar tid. Det krävs också satsningar på nationell nivå. Mera resurser måste riktas till äldrevården och en bindande vårddimensionering måste stiftas i lag. Vi kan inte fortsätta så här längre, det behövs tillräckligt med yrkesmänniskor inom hemvården och anstaltsvården. Vi vet att en lagstadgad dimensionering är det effektivaste sättet att garantera att det finns tillräckligt med personal inom hemvården.
Enligt en nordisk forskning (Nordcare2) har till och med två av fem finländare som jobbar inom hemvården funderat på att sluta eller byta bransch. Hälsan håller inte. Snart har vi ingen som vill jobba inom äldrevården. Och orsaken är inte att det inte skulle råda brist på människor i vårt samhälle som vill jobba med åldringar, utan orsaken är att arbetet i vissa situationer helt enkelt inte är humant. Dubbelbokning av kundbesök och för lite tid att förflytta sig från en kund till en annan är återkommande problem. Vårdarna tvingas ibland att förkorta kundbesöken och ibland finns det inte ens tid för lunchpaus. Vi vet alla hur tungt det är att jobba flera timmar utan något att äta, för att inte tala om hur det känns för kunderna, i vars hem någon bara snabbt svänger in för att sedan fort springa iväg till nästa anhalt.
Den finländska åldringsvården har hamnat i ett tragiskt ekorrhjul – mängden kunder ökar och behoven växer, arbetsmängden ökar och det i sin tur orsakar försämringar av kvaliteten inom vården. Så kan det inte fortsätta. Vi vill leva i ett samhälle där alla har rätt till en trygg och värdig ålderdom. Fokus måste sättas på utvecklingsarbete och utbildning i ledarskap. Hemvårdens arbetslistor måste vara realistiska och det måste finnas tillräckligt med vårdare så att en god och kvalitativ vård kan garanteras. Om arbetsförhållanden är bra, då finns det också fler människor som vill jobba inom branschen. Nu känns det som om hemvården och åldringsvården i allmänhet har blivit en oattraktiv arbetsplats, vilket försämrar den redan oroväckande situationen. Det behövs vilja och starka tag på riksnivå för att ge den finländska åldringsvården det lyft och den kvalitet den förtjänar.
Anette Karlsson
Enligt en nordisk forskning (Nordcare2) har till och med två av fem finländare som jobbar inom hemvården funderat på att sluta eller byta bransch. Hälsan håller inte. Snart har vi ingen som vill jobba inom äldrevården. Och orsaken är inte att det inte skulle råda brist på människor i vårt samhälle som vill jobba med åldringar, utan orsaken är att arbetet i vissa situationer helt enkelt inte är humant. Dubbelbokning av kundbesök och för lite tid att förflytta sig från en kund till en annan är återkommande problem. Vårdarna tvingas ibland att förkorta kundbesöken och ibland finns det inte ens tid för lunchpaus. Vi vet alla hur tungt det är att jobba flera timmar utan något att äta, för att inte tala om hur det känns för kunderna, i vars hem någon bara snabbt svänger in för att sedan fort springa iväg till nästa anhalt.
Den finländska åldringsvården har hamnat i ett tragiskt ekorrhjul – mängden kunder ökar och behoven växer, arbetsmängden ökar och det i sin tur orsakar försämringar av kvaliteten inom vården. Så kan det inte fortsätta. Vi vill leva i ett samhälle där alla har rätt till en trygg och värdig ålderdom. Fokus måste sättas på utvecklingsarbete och utbildning i ledarskap. Hemvårdens arbetslistor måste vara realistiska och det måste finnas tillräckligt med vårdare så att en god och kvalitativ vård kan garanteras. Om arbetsförhållanden är bra, då finns det också fler människor som vill jobba inom branschen. Nu känns det som om hemvården och åldringsvården i allmänhet har blivit en oattraktiv arbetsplats, vilket försämrar den redan oroväckande situationen. Det behövs vilja och starka tag på riksnivå för att ge den finländska åldringsvården det lyft och den kvalitet den förtjänar.
Anette Karlsson
Texten är publicerad 18.9.2018 i Östnyland.
