Tal på FSD:s Östra Nylands krets sommarfest 16.8.

Under de senaste åren har jag lärt mig mycket och jag har bekantat mig med många förträffliga människor. Jag har haft möjligheten att vara med i vår rörelses verksamhet i många olika former, bl.a. som kommunalvalskandidat i Vanda, ordförande för Socialdemokratiska Studerande samt som styrelsemedlem i Finlands svenska socialdemokrater FSD de två senaste åren. Nu har jag blivit uppställd som riksdagsvalskandidat för SDP i Nyland.
På senaste har man hört en massa sorliga nyheter från konflikterna i Syrien, Ukraina, Gaza och Irak. Människor lever i hunger och nöd, i kontinuerlig rädsla av attacker och våld. Oskyldiga människor, barn och kvinnor, mister sitt liv i attackerna. Ett dött barn är en stor tragedi, men hundratals, tusentals döda barn, det finns inga ord. Dagligen undrar man: vad händer i världen? Hur är det möjligt, att konflikter kan bli så stora, att ord inte räcker till för att reda upp dem. I dessa dagar behövs solidaritet. Finland samt Europeiska unionen bör göra allt de kan för att återställa freden på konfliktområden.
Globala krisen är vid dörren, konflikter uppstår från olika håll, finanskrisen är inte över och arbetslösheten växer. Det finns över 300 000 arbetslösa i Finland. Över 30 000 fler än ifjol. Barnfattigdomen har också växt i Finland. Det finns människor som inte har råd att köpa mediciner de behöver. Enligt mitt tycke bör den årliga självriskandelen för ersättande av läkemedel sänkas till samma nivå som i andra nordiska länder. Det vill säga sänkning med cirka hälften av självriskandelen.
I ett bra samhälle, är utgångspunkten alltid människan. I dagens läge lever vi i ett genomkapitaliserat samhälle, där marknadsstyrkorna styr samhället. Samhället finns endast till för marknaderna, unga människor och arbetstagare. Äldre människor ses som en bördan. Detta tankesätt måste ändras. Likasom med allt levande, blir också människan skörare med tiden. Även om man kan leva av mat, dryck och vila – det betyder inte att det skulle vara ett gott liv. Äldreomsorgen behöver mer utbildade människor, inte mer otyglade marknadskrafter.
I framtiden bör åldringarna få ett individanpassat stöd, istället för institutionsvård som första alternativ. Också egenvårdarnas ställning bör förbättras. I gårdagens nyheter diskuterades egenvårdarnas arbete och prislappen på arbetet de gör. Kommunerna sparar en stor peng med hjälp av egenvårdarna. Enligt mitt tycke bör man jämställa och höja egenvårdarstödet och garantera att egenvårdaren har ett tillräckligt antal lediga dagar.
Stefan Löfven lyfter fram i sitt tal att unga i Sverige ska utbildas i äldreomsorgen. ”Ingen gammal utan omsorg. Ingen ung utan jobb,” säger han. Också i Finland har vi en massa unga utan arbete eller utbildning. Samtidigt har vi särskilt brist på arbetskraft på social- och hälsobranschen. Vi har inte råd till att en ända ung faller av skol- och arbetsstigen. Samhället och arbetsmarknaderna har ändrats. Förr kunde unga sysselsätta sig för resten av livet på ett fabrik eller en byggnadsplats efter mellanskola eller grundskoleexamen. Numera klarar man inte sig utan yrkesexamen från andra eller tredje stadiet. Årligen faller 5 % av årskursen (4000-5000 unga) efter grundstadiet bort från “skolningsstigen”. En stor del av dem har inte fått en andra stadiets studieplats, även om de strävat efter en. Det är fint att SDP har lyckats att förlängt på läropliktsåldern med ett år. Enligt mitt tycke bör läropliktsåldern förlängas så, att den täcker genomgången utbildning på andra stadiet i sin helhet.
Socialdemokratins kärna, bildningen, bör få tillbaka sin rättmätiga plats i SDP och i människors liv. Bildning innebär en medvetenhet om samhällets tillstånd och dess utmaningar. Vikten av utbildning kan inte betonas nog på tanke på demokratin – grovt tänkt, det är ingen skillnad om personen röstar eller inte ifall hen inte vet varför, vad och hur beslutet kommer att påverka. Ett gott liv bygger på en trygg barndom och ungdom, där grunden skapas i familjen och i dagvården och på grundskolestadiet. Dagvården, förskolan och grundutbildningen bör vara avgiftsfri för alla barn. Då har alla jämlika möjligheter att lyckas och gå vidare i livet. Enligt mitt tycke ska unga då de får examen från grundskolan också ha ett FörstaHjälp2 intyg som är i kraft.
Finländarnas hälsoskillnader växer hela tiden, även om varje regeringsprogram har strävat efter att minska dem. Dödsfall, som kan undvikas med effektiv hälsoservice i rätt tid, har minskat i Finland på 1990-talet, men minskningen har varit betydligt snabbare hos de hög- än hos de låginkomsttagare. Som ett resultat av det har skillnaderna mellan socialgrupperna vuxit. Vårt lands hälsovårdssystem bör förnyas på så sätt, att de gemensamma tillgångarna används så rättvist och effektivt som möjligt för att befrämja hela befolkningen. Den nuvarande flerkanalfinansieringen för hälsovården i Finland underhåller ojämlikhet mellan socioekonomiska befolkningsgrupper och ökar systemets helhetskostnader. Dessutom skapar flerkanalfinansieringen tillgångsproblem för personal och försvårar statens styrförmåga i hela systemet. Enligt mitt tycke ska den särskilda finansieringskanalen för den privata servicen avvecklas.
Finländska socialpolitiken är anknuten till tanken på en oändlig ekonomisk tillväxt. Med hjälp av socialpolitiken har man strävat efter att trygga den sociala rättvisan genom att främja den ekonomiska tillväxten samt uppgången av det materiella levnadsstandarden. Vårt socialskyddssystem har byggts på den grunden, att ekonomin ständigt kommer att växa och att det finns tillräckligt med resurser att dela ut. Jordklotets resurser är ändå begränsade. Enkelt uttryckt, de naturresurser vi förbrukar tas från dem som inte ens får sina grundläggande behov uppfyllda. Den Nordiska välfärdsstaten kan inte grunda sig på att samhället upprätthålls på ett sätt som förutsätter andras fattigdom. Välfärdsstaten skall bära ansvaret om hur dess verksamhet inverkar på naturen och andra människor – lokalt, globalt och för kommande generationer.
Istället för jakten av en oändlig ekonomisk tillväxt och ökad konsumtion bör välfärdsstaten reformeras på ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt. Man bör övergå från den nuvarande tillväxtekonomin till en rimlig ekonomi. Övergången måste göras på ett socialt hållbart sätt, så att alla befolkningsgruppers, särskilt låginkomsttagarnas, rimliga levnadsstandard kan tryggas.
SDP:s sjunkande understöd satte igång ett ivrigt utbyte av åsikter i media och bland partimedlemmar i allmänhet. Enligt mitt tycke kommer och går galluparna. Såklart måste man ta och se i spegeln, men ett parti kan inte endast leva och bygga sin politik på gallupsiffrorna. Vi måste göra långsiktigt och konsekvent politik. Största delen av finländarna understöder de socialdemokratiska värden och tankarna – de röstar bara inte på partiet. Jag tror inte våra anhängare har ”försvunnit” till Sannfinländarna eller till Samlingspartiet. Jag tror att våra anhängare har gått med i Finlands största parti – sovande partiet, de som inte röstar. Människorna litar inte på politiker eller demokrati. SDP måste få fram sitt budskap: SDP är till för människorna – vi är på människans sida. Folk måste få sitt förtroende för SDP tillbaka. Det är nyckeln till valvinst i kommande riksdagsval.
Anette Karlsson