Siirry pääsisältöön

Hör religionsutövning till skolan?

Enligt biträdande justitiekansler Mikko Puumalainen är skolornas religiösa tillställningar problematiska. Han påpekar att problem uppstår både ur religionsfrihets och jämlikhets synvinkel. Puumalainens uttalande satte igång ett ivrigt utbyte av åsikter i media och bland människor i allmänhet. I Puumalalainens beslut var det frågan om andakter och gudstjänster som barnen deltar i under skoldagen – inte om sången ”Den blomstertid nu kommer”. Biträdande justitieombudsman Jussi Pajuoja hade redan tagit ställning senaste höst till psalmen: Den blomstertid nu kommer. Enligt honom kan de två första verserna sjungas på skolornas vårfester, utan att festen kan betraktas som en religiös tillställning. Detta betyder att sången kommer att sjungas också i framtiden på våra skolors vårfester.
En fjärde del finländare hör i dagens läge inte till den evangelisk-lutherska kyrkan.Antalet “icke-religiösa” människor, som inte tillhör något religiöst samfund, har fördubblats i Finland under de senaste två decennierna. Det finns över en miljon människor i Finland som hör till denna icke-religiösa grupp. Därmed kommer det i framtiden att finnas allt fler barn i våra daghem och skolor, som inte tillhör något religiöst samfund.
I största delen av Finlands skolor (92 %) ordnas religiösa tillställningar. I 17 % av skolorna ordnas religiösa tillställningar en gång i veckan och i 2 % av skolorna dagligen. Endast 8 % av Finlands skolor har helt och hållet slopat religiösa tillställningar. Enligt Yles (21.5.2014) undersökning kunde endast en minioritet (40 %) av rektorerna intyga, att det i deras skola ordnas kvalitativ alternativ verksamhet för de barn som inte tillhör ett religiöst samfund och därmed inte deltar i religiösa tillställningar i skolan. En del av rektorerna svarade att i alternativ verksamhet ingår att till exempel: sitta och vänta i korridoren, att ensam läsa böcker i biblioteket eller att anlända till skolan en senare tidpunk. Detta är inte kvalitativa alternativ – detta är diskriminering.
Vandas utbildningsnämnd diskuterade frågan om religiösa tillställningar i skolorna under våren. Nämnden var ense om att alla barn måste behandlas jämlikt och att skolorna måste ordna kvalitativ verksamhet för barnen som inte deltar i religionsutövning eller i religiösa tillställningar. Under diskussionen hörde vi, att tyvärr också familjer i Vanda har mött diskriminering i skolorna gällande sin övertygelse. Icke-religiösa barn har till exempel varit tvungna att bära stolar samtidigt som de andra barnen har deltagit i religiösa tillställningar. Detta är inte acceptabelt!
Det är klart att den nuvarande verksamhetsmodellen inte behandlar alla barn jämlikt och att religionsfriheten inte råder. Enligt mitt tycke bör därför andakterna, gudstjänsterna och andra religiösa tillställningar avskaffas i skolorna. Det är det bästa sättet att försäkra sej om att alla barn behandlas jämlikt. Barnen kan bekanta sig med sin egen religion tillsammans med sin familj eller genom att delta i församlingens verksamhet. Församlingarna erbjuder till exempel kvalitativ eftis-verksamhet samt andra klubbar för barn.
Anette Karlsson,
medlem av bildningsnämnden i Vanda (sd.)
Kortare version av texten är publicerad 21.8.2014 i Östra Nyland.

Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Miten käy arvokkaalle järjestötoiminnalle?

Suomi on yhdistysten luvattu maa - mutta onko asia todella näin? Siinä missä Ranskassa kansalaiset edistävät tavoitteitaan ryhtymällä lakkoon tai lähtemällä kaduille, Suomessa kansalaisyhteiskunta on pitkälti järjestäytynyt yhdistyksiin. Katsomalla yhdistysten tilaa ja tunnelmia voidaankin sanoa paljon siitä, mitä suomalaiselle kansalaisyhteiskunnalle kuuluu. Tällä hetkellä näkymät eivät ole valoisat, sillä järjestötoiminta muuttuu entistä enemmän ammatilliseksi toiminnaksi ja vahvasti valtion, hyvinvointialueiden ja kuntien ohjaamaksi toiminnaksi. Järjestöjen toiminnan ammattimaistuminen ja tehostuminen ei ole itsessään huono asia. On kuitenkin huolestuttava kehityssuunta, jos järjestöt ajautuvat entistä enemmän julkisen sektorin palveluntuottajiksi tai yksityisten yritysten logiikalla toimiviksi toimijoiksi. Silloin järjestöjen luonne yhteiskunnallista muutosta ja uusia avauksia tekevinä toimijoina uhkaa heikentyä. Jos kansalaiset eivät enää kohtaa järjestötoiminnassa vaan ne pyörivä...