När min mamma nyligen gick i pension kände jag både stolthet och glädje. Pensioneringen är en stor milstolpe efter ett långt arbetsliv och borde vara en tid att se fram emot. Men för många innebär pensioneringen också lägre inkomster och att företagshälsovården upphör, samtidigt som behovet av vård kan öka med åldern. Det som borde vara början på en trygg och efterlängtad tid kan i stället präglas av oro för den egna hälsan och för hur pengarna ska räcka till när vårdavgifterna stiger.
Här i Östra Nyland är den oron befogad. Välfärdsområdet beviljar inte nedsättning av de jämnstora klientavgifterna inom hälso- och sjukvården, inte ens för den som har det ekonomiskt svårt. Sedan början av november kostar också ett separat läkarbesök per telefon eller video över 30 euro. Under riksdagens frågestund försäkrade social- och hälsovårdsminister Rydman återigen att det finns tillräckliga möjligheter att skydda människor med låga inkomster från höga vårdavgifter. Men verkligheten ser annorlunda ut.
Nyligen rapporterade Helsingin Sanomat om familjer som skjuter upp eller rentav avstår från sjukhusvård för sina barn inom HNS på grund av kostnaderna. Att föräldrar i Finland år 2026 inte vågar söka vård för sina barn av rädsla för räkningen borde få oss alla att reagera. Men vad händer med de familjer som trots allt söker den vård deras barn behöver?
Jag talade nyligen med en ensamstående mamma som gjorde just det. Hon såg till att hennes son fick den specialiserade sjukvård han behövde. Samtidigt hade hon förlorat sitt arbete till följd av samarbetsförhandlingar inom välfärdsområdet. Familjens ekonomi klarade inte de samlade påfrestningarna och nu riskerar en obetald räkning på flera hundra euro att gå till utsökning. Hon satte sitt barns hälsa först, men följden blev en ekonomisk kris. Det är orimligt att föräldrar ska behöva välja mellan att ge sina barn nödvändig vård och att riskera familjens ekonomiska trygghet.
Social- och hälsovårdsministeriet har äntligen inlett en preliminär beredning för att överföra ansvaret för uppföljningen av avgiftstaket från patienterna till myndigheterna. Det är ett nödvändigt steg, men långt ifrån tillräckligt. Nästa regering måste sänka klientavgifterna och genomföra en reform där avgiftstaken för vård, läkemedel och resor ses över som en helhet. Skyddet måste fungera innan räkningarna har blivit skulder som går till utsökning.
Jag vill att min mamma ska kunna se fram emot åren som pensionär med glädje och trygghet, inte med oro för nästa vårdräkning. Och jag vill att den ensamstående mamman ska kunna ägna sina krafter åt sin son i stället för att oroa sig för utsökning. Deras livssituationer är olika, men de har rätt till samma trygghet. Inget barn ska behöva gå miste om vård för att föräldrarna är rädda för vad den kommer att kosta.
Här i Östra Nyland är den oron befogad. Välfärdsområdet beviljar inte nedsättning av de jämnstora klientavgifterna inom hälso- och sjukvården, inte ens för den som har det ekonomiskt svårt. Sedan början av november kostar också ett separat läkarbesök per telefon eller video över 30 euro. Under riksdagens frågestund försäkrade social- och hälsovårdsminister Rydman återigen att det finns tillräckliga möjligheter att skydda människor med låga inkomster från höga vårdavgifter. Men verkligheten ser annorlunda ut.
Nyligen rapporterade Helsingin Sanomat om familjer som skjuter upp eller rentav avstår från sjukhusvård för sina barn inom HNS på grund av kostnaderna. Att föräldrar i Finland år 2026 inte vågar söka vård för sina barn av rädsla för räkningen borde få oss alla att reagera. Men vad händer med de familjer som trots allt söker den vård deras barn behöver?
Jag talade nyligen med en ensamstående mamma som gjorde just det. Hon såg till att hennes son fick den specialiserade sjukvård han behövde. Samtidigt hade hon förlorat sitt arbete till följd av samarbetsförhandlingar inom välfärdsområdet. Familjens ekonomi klarade inte de samlade påfrestningarna och nu riskerar en obetald räkning på flera hundra euro att gå till utsökning. Hon satte sitt barns hälsa först, men följden blev en ekonomisk kris. Det är orimligt att föräldrar ska behöva välja mellan att ge sina barn nödvändig vård och att riskera familjens ekonomiska trygghet.
Social- och hälsovårdsministeriet har äntligen inlett en preliminär beredning för att överföra ansvaret för uppföljningen av avgiftstaket från patienterna till myndigheterna. Det är ett nödvändigt steg, men långt ifrån tillräckligt. Nästa regering måste sänka klientavgifterna och genomföra en reform där avgiftstaken för vård, läkemedel och resor ses över som en helhet. Skyddet måste fungera innan räkningarna har blivit skulder som går till utsökning.
Jag vill att min mamma ska kunna se fram emot åren som pensionär med glädje och trygghet, inte med oro för nästa vårdräkning. Och jag vill att den ensamstående mamman ska kunna ägna sina krafter åt sin son i stället för att oroa sig för utsökning. Deras livssituationer är olika, men de har rätt till samma trygghet. Inget barn ska behöva gå miste om vård för att föräldrarna är rädda för vad den kommer att kosta.
Anette Karlsson
Kolumnen är publicerad 20.11.2026 i Östnyland.
