Detta är inte en insändare om en enskild förmån eller en specifik nedskärning. Det här är en oro för vilket slags arbetsliv som skapas i Finland för dem som inte passar in i en och samma form. Vi har i Finland omkring 1,9 miljoner personer i arbetsför ålder som lever med en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.
Långtidssjuka och personer med funktionsnedsättning vill vara en del av arbetslivet, men de kan inte alltid arbeta heltid eller fortsätta i sitt tidigare yrke. Över 3000 personer med långvarig sjukdom svarade på en organisationsenkät i oktober 2025. Två av tre upplevde att sjukdomen belastade ekonomin betydligt. Över hälften hade förlorat arbetsinkomster på grund av sin sjukdom och var fjärde hade tvingats byta arbetsplats av samma orsak.
En långvarig sjukdom handlar inte bara om hälsa utan också om försörjning. För många kan sjukdomen begränsa yrkesvalet eller göra det nödvändigt att omskola sig. Arbetsförmågan kan variera, men viljan att arbeta finns kvar. Då är det avgörande om det finns flexibilitet.
Vuxenutbildningsstödet och arbetslöshetsersättningens skyddsdel har varit en möjlighet för många att stanna kvar i arbetslivet. De har gjort det möjligt att arbeta deltid och byta bransch på ett kontrollerat sätt utan rädsla för att försörjningen ska rasa ihop. Nu är de här alternativen borta.
De som svarade på enkäten berättar hur öppna kontorslandskap, långa arbetsresor eller ökad närvaro på arbetsplatsen kan bli för mycket. Ändå fortsätter många att arbeta på yttersta gränsen till vad de orkar, eftersom arbetslöshet är ekonomiskt ännu tyngre.
En människas arbetsförmåga är sällan svartvit, antingen fullständig eller obefintlig, ofta ligger den någonstans däremellan. Deltidsarbete, distansarbete och anpassade arbetsuppgifter kan vara avgörande för om en person stannar kvar i arbetslivet eller faller utanför.
När flexibiliteten minskar uppstår ofta större ekonomiska bekymmer och med tiden också förlust av arbetsoförmåga. Personer med långvarig sjukdom ber inte om särbehandling, utan om en möjlighet att arbeta enligt sin egen ork utan ständig rädsla för att förlora sin försörjning.
Det går ännu att ändra Finlands riktning. Arbetslivet kan utvecklas så att deltidsarbete, utbildning och flexibla lösningar ses som investeringar i stället för kostnader. Samhället stärks då så många som möjligt kan delta enligt sina egna resurser. Det är ett samhälle där alla hålls med.
Anette Karlsson
Texten är publicerad 7.3.2026 i HBL.
Långtidssjuka och personer med funktionsnedsättning vill vara en del av arbetslivet, men de kan inte alltid arbeta heltid eller fortsätta i sitt tidigare yrke. Över 3000 personer med långvarig sjukdom svarade på en organisationsenkät i oktober 2025. Två av tre upplevde att sjukdomen belastade ekonomin betydligt. Över hälften hade förlorat arbetsinkomster på grund av sin sjukdom och var fjärde hade tvingats byta arbetsplats av samma orsak.
En långvarig sjukdom handlar inte bara om hälsa utan också om försörjning. För många kan sjukdomen begränsa yrkesvalet eller göra det nödvändigt att omskola sig. Arbetsförmågan kan variera, men viljan att arbeta finns kvar. Då är det avgörande om det finns flexibilitet.
Vuxenutbildningsstödet och arbetslöshetsersättningens skyddsdel har varit en möjlighet för många att stanna kvar i arbetslivet. De har gjort det möjligt att arbeta deltid och byta bransch på ett kontrollerat sätt utan rädsla för att försörjningen ska rasa ihop. Nu är de här alternativen borta.
De som svarade på enkäten berättar hur öppna kontorslandskap, långa arbetsresor eller ökad närvaro på arbetsplatsen kan bli för mycket. Ändå fortsätter många att arbeta på yttersta gränsen till vad de orkar, eftersom arbetslöshet är ekonomiskt ännu tyngre.
En människas arbetsförmåga är sällan svartvit, antingen fullständig eller obefintlig, ofta ligger den någonstans däremellan. Deltidsarbete, distansarbete och anpassade arbetsuppgifter kan vara avgörande för om en person stannar kvar i arbetslivet eller faller utanför.
När flexibiliteten minskar uppstår ofta större ekonomiska bekymmer och med tiden också förlust av arbetsoförmåga. Personer med långvarig sjukdom ber inte om särbehandling, utan om en möjlighet att arbeta enligt sin egen ork utan ständig rädsla för att förlora sin försörjning.
Det går ännu att ändra Finlands riktning. Arbetslivet kan utvecklas så att deltidsarbete, utbildning och flexibla lösningar ses som investeringar i stället för kostnader. Samhället stärks då så många som möjligt kan delta enligt sina egna resurser. Det är ett samhälle där alla hålls med.
Anette Karlsson
Texten är publicerad 7.3.2026 i HBL.
