Jag var i parken med mina barn i helgen. De skrattade och kastade löv i luften. För en stund tänkte jag att barndomen är trygg. Sedan läste jag den färska undersökningen Barnets röst. Glädjen förbyttes i oro.
Många barn lever i familjer där pengarna inte räcker till. Regeringen har skurit ner på socialskyddet och på stödet till studerande. Bostadsbidraget har stramats åt och många familjers ekonomi har försämrats. Dessa beslut har tagit tryggheten från vanliga familjer och ökat oron i vardagen. Över hälften av barnen i låginkomstfamiljer oroar sig för sina föräldrars ork och för hur familjen ska klara sig. Ett barn ska inte behöva fundera på om det finns mat hemma eller när räkningarna ska betalas. Ändå gör många det.
Som följd av regeringens nedskärningar har också tryggheten med boendet försvagats. Hemlöshet är nu ett verkligt hot för lågavlönade föräldrar och ensamförsörjare – något som tidigare varit nästintill okänt i Finland. Antalet vräkningar har ökat kraftigt och familjer hänvisas till att söka billigare bostäder längre bort, även om barnens skolor och vänner blir kvar. Att förlora sitt hem är inte bara en ekonomisk förlust, det söndersmular barnets grundtrygghet och känsla av tillhörighet.
Fattigdom gör livet snävt. Den begränsar möjligheter och vänskapsband. Ett barn blir lätt utanför när det inte kan delta i fritidsaktiviteter eller utflykter. Också måendet försämras när bekymren hopar sig. Barnet känner av allt, även fast inget sägs.
Familjen behöver stöd omkring sig. Ekonomin måste räcka till så att varje inköp inte behöver övervägas. Tjänsterna måste finnas tillgängliga i tid. När en förälder får hjälp mår också barnet bättre. Barnfamiljers fattigdom måste bekämpas genom att höja de minsta förmånerna och se till att barnbidraget behåller sitt värde. Det behövs satsningar på tidigt stöd, lågtröskeltjänster och tryggade boendeförhållanden.
Stödet till barnfamiljer, småbarnspedagogiken och mentalvårdstjänsterna måste fungera tillsammans, inte som separata system. På så sätt skapas trygghet som märks i barnets vardag och förebygger utanförskap. Varje barn har rätt till en god vardag och till hopp om framtiden. När barnet mår bra stärks hela samhället. Det är vi vuxna som måste stanna upp, lyssna – och handla därefter.
Anette Karlsson
Texten är publicerad 14.11.2025 i Borgåbladet.
Många barn lever i familjer där pengarna inte räcker till. Regeringen har skurit ner på socialskyddet och på stödet till studerande. Bostadsbidraget har stramats åt och många familjers ekonomi har försämrats. Dessa beslut har tagit tryggheten från vanliga familjer och ökat oron i vardagen. Över hälften av barnen i låginkomstfamiljer oroar sig för sina föräldrars ork och för hur familjen ska klara sig. Ett barn ska inte behöva fundera på om det finns mat hemma eller när räkningarna ska betalas. Ändå gör många det.
Som följd av regeringens nedskärningar har också tryggheten med boendet försvagats. Hemlöshet är nu ett verkligt hot för lågavlönade föräldrar och ensamförsörjare – något som tidigare varit nästintill okänt i Finland. Antalet vräkningar har ökat kraftigt och familjer hänvisas till att söka billigare bostäder längre bort, även om barnens skolor och vänner blir kvar. Att förlora sitt hem är inte bara en ekonomisk förlust, det söndersmular barnets grundtrygghet och känsla av tillhörighet.
Fattigdom gör livet snävt. Den begränsar möjligheter och vänskapsband. Ett barn blir lätt utanför när det inte kan delta i fritidsaktiviteter eller utflykter. Också måendet försämras när bekymren hopar sig. Barnet känner av allt, även fast inget sägs.
Familjen behöver stöd omkring sig. Ekonomin måste räcka till så att varje inköp inte behöver övervägas. Tjänsterna måste finnas tillgängliga i tid. När en förälder får hjälp mår också barnet bättre. Barnfamiljers fattigdom måste bekämpas genom att höja de minsta förmånerna och se till att barnbidraget behåller sitt värde. Det behövs satsningar på tidigt stöd, lågtröskeltjänster och tryggade boendeförhållanden.
Stödet till barnfamiljer, småbarnspedagogiken och mentalvårdstjänsterna måste fungera tillsammans, inte som separata system. På så sätt skapas trygghet som märks i barnets vardag och förebygger utanförskap. Varje barn har rätt till en god vardag och till hopp om framtiden. När barnet mår bra stärks hela samhället. Det är vi vuxna som måste stanna upp, lyssna – och handla därefter.
Anette Karlsson
Texten är publicerad 14.11.2025 i Borgåbladet.
