Siirry pääsisältöön

Mammaornas stunder av skam

Bra mamma, dålig mamma, hemmamamma, karriärmamma, storfamiljsmamma, deprimerad mamma, ung mamma, gammal mamma, ensam mamma, adoptivmamma och bonusmamma – det finns många slags mammor. För barnet är vi dock alla bara mammor. Bandet mellan mamman och barnet är det vackraste som finns i världen, men varför finns det så många mammor, också jag, som ofta har känslor av skam eller misslyckande?

Under de senaste tre månaderna som mamma har jag sett hur hjälpsamma mammorna är. Men den brutala sidan av mammornas värld har också blivit bekant. Det finns mycket mammor inte pratar om, speciellt med andra mammor. Det är förståeligt att vissa saker, såsom tröttheten, känslostormarna eller problemen i parförhållandet är saker man inte vill prata om, även om de är en naturlig del av livet i en ny familj och de inte är något att skämmas över. Det var överraskande för mig som en nybliven mamma, att mammor också kan undvika att tala om vanliga saker, såsom barnets sömnrutiner, ätande och utveckling.

Jag känner mammor, vars barn har sovit i sitt eget rum sen de var fem veckor gamla. Pappor som sovit i vardagsrummet i ett halvt år. Dessa familjer har fått höra att barnet är för litet för att sova ensam i sitt rum och att pappan inte deltar tillräckligt i skötseln av barnet. Det är fel att de tvingas lyssna på andras kritik om hur de lever. För mig själv har största saken som orsakat skamkänslor varit ammandet och tuttflaskan. Mitt barn äter från tuttflaska och nu också bara modersmjölksersättning. Jag fick höra hur en min vän i timtal ”tvångsammade” sitt barn som skrek av hunger, bara för att hon blev uppmuntrad, eller enligt mitt tycke tvingad. Man får ofta höra att ju mera du ammar, desto mera mjölk kommer det. Denna fras tröstar inte oss som av olika orsaker har svårigheter med amningen. Man känner att man har misslyckats genast i startgroparna. Jag kommer ihåg hur djupt i misslyckandets grop jag föll, då en min vän berättade att mjölken kom från henne som vattnet i en brandbil. Att tala om saken var svårt och jag försökte undvika ämnet. Min son föddes prematur, så jag kunde hänvisa till omständigheterna. Innerst inne kände jag ändå att jag misslyckats.

Det var skrämmande att berätta detta, men jag hoppas att fler mammor vågar berätta om saker som de skäms över. Speciellt därför att största delen av sakerna vi skäms över är sådana att det inte finns något behov att skämmas över dem. Tävlingsandan och fördömande kommentarer av andra mammor måste utrotas från vårt samhälle. Alla vill vara bra mammor, och största delen är det. Låt oss uppmuntra varandra och förstå att det finns mycket olika mammor på 2020-talet, men alla lika värdefulla. Glad morsdag till alla mammor och personer som känner att de är mammor till någon!

Anette Karlsson



Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Rohkeilla kokeiluilla parempaa palvelua

Viime aikoina on puhuttu paljon digitalisaatiosta ja terveysteknologian tuomista muutoksista sosiaali- ja terveyssektorille. Tiedän, että teknologia pelottaa monia – joskus myös minua. Kehitys menee niin nopeasti eteenpäin, että vaikka olenkin melko nuori, on moni asia minullekin uutta ja vaikeaa. On selvää, että sosiaali- ja terveyspalveluissa on varmistettava, että jokainen saa tarvitsemaansa palvelut. Digitön elämä ei ole synonyymi palveluttomalle elämälle. Tämä ei kuitenkaan poissulje uusien mahdollisuuksien kokeilemista. Itseasiassa olen rohkeiden kokeiluiden kannattaja. Rohkeiden kokeiluiden mahdollistaminen on kirjattu Porvoon kaupungin strategiaan ja se tulisi kirjata myös hyvinvointialueen palvelustrategiaan. Toki se olisi voinut olla mukana myös hyvinvointialueen strategiassa, mutta viime vuonna vauhti oli niin kovaa, etten ainakaan itse tajunnut nostaa asiaa esille, kun strategiaa valmisteltiin. Mutta miksi sitten tarvitsemme rohkeita kokeiluja? Mielestäni kokeilut ovat tärk...