Fallna eller överlevande efter coronavåren

Många familjer och lärare har haft det tungt denna vår. Barnens och de ungas framtid orsakar en gemensam oro. Pisa-resultaten som publicerades förra hösten visar att betydelsen av familjens socioekonomiska ställning för inlärningsresultaten har ökat märkbart och skillnaderna mellan flickor och pojkar är störst hos oss bland OECD-länderna. Ungefär samtidigt publicerades enkäten Hälsa i skolan 2019 som pekade på samma dystra resultat. Allt fler unga flickor lider av psykisk ohälsa och var åttonde pojke kan inte läsa på en tillräcklig nivå för att klara av andra stadiets studier. Grundskolan misslyckas i allt större utsträckning att minska de socioekonomiska skillnaderna mellan barnen. 

Jag, mitt tio år yngre släktingsbarn och min nyfödda son - vi är alla lågkonjunkturens barn. Nedskärningarna som gjordes i min barndom på 1990-talet har inneburit dyra och långvariga konsekvenser. Allt för många barn födda på 1980-talet har färgats av sina föräldrars problem. På grund av den ekonomiska krisen 2008 hamnade barnen födda på 2000-talet ut för samma öde. Nu håller coronavåren på att skapa en ny generation av lågkonjunkturensbarn i Finland.

Både den ekonomiska såväl som den andliga fattigdomen överförs till nästa generation. Forskning visar att 70 procent av barn vars föräldrar mottagit utkomststöd längre än fem år också själva får utkomststöd. Desto längre föräldrarna har fått utkomststöd, desto mer använder deras barn också mentalvårdstjänster, går på psykmediciner, blir omhändertagna och begår brott. Skälen för barnskyddskunder kan delas in i tre kategorier: 1) skäl som är socioekonomiska och berör uppväxtmiljön (ekonomiska problem och skillsmässorelaterade), 2) skäl som har att göra med föräldraskap (berusningsmedel- eller mentala problem) och 3) skäl som har att göra med barnets beteende (våldsamt beteende och problem med skolgången). Risken att bli utslagen ökar också då uppväxtmiljön är andligt fattig, såsom en ostimulerad barndom eller likgiltig föräldraskap.

För många barn som inte har det så bra, kan skolan, förutom att barnet fått där en varm lunch, vara den enda platsen där barnet träffar en trygg vuxen. En del av barnen har blivit mycket ensamma då eftermiddagsklubbarna, biblioteken och ungdomslokalerna stängdes och då hobbyverksamheten gått på paus. Tyvärr är hemmet inte världens tryggaste plats för alla barn. Dessa barn har haft en tung vår och de har ännu en lång och tung sommar framför sig. En kort, två veckors återvändning till skolan kan vara det som dessa barn behöver för att klara av sommaren.

Beslutsfattaren måste göra målmedvetna och modiga beslut så att alla barn och unga hålls med på skolstigen och får en möjlighet att växa upp till välmående vuxna. Nu är det särskilt viktigt att stöda barnfamiljerna. Varje barn som faller utanför kostar till och med en miljon euro, för att inte tala om den humana tragedin. Efter nedskärningarna på 1990-talet och också på 2010-talet är vi igen vid ett vägskäl - Får vi en ny generation av fallna, illamående barn eller investerar vi i framtiden och garanterar att 2020-generationen benämns överlevnadens generation? Låt oss se till att den senare benämningen skrivs i historieböckerna.

Anette Karlsson

Texten är publicerad 15.5.2020 i Östnyland.


Kommentit