Anette Karlsson

På senaste har det diskuterats mycket om regeringens beslut att förlänga läroplikten. Särskilt Samlingspartiet och Svenska Folkpartiet har motsatt sig förslaget. Som alternativ har de framfört att de vill ha mera kuratorer, studiehandledare och samarbete mellan skolorna. Det är samma åtgärder vi har haft i bruk i senaste 20 år. De har inte varit tillräckligt effektiva. Tyvärr har vi fortfarande flera tusen unga som årligen faller av studiestigen i 15-16-års åldern. Nu är det dags att ta i bruk en ny metod som stöder alla unga att fortsätta på sin studiestig. Motståndarna har också ifrågasatt budgeten för den förlängda läroplikten. Enligt utbildningsministeriet kommer 15 miljoner euro, som nu är budgeterat, att räcka för att garantera en utbildningsplats till alla unga och för att täcka kostnaderna för böckerna och materialet under det första året. Ifall man antar att t.ex. gymnasiets första års böcker och andra material kan återanvändas med samma effektivitet som under grundskolans

Enligt biträdande justitiekansler  Mikko Puumalainen  är skolornas religiösa tillställningar problematiska. Han påpekar att problem uppstår både ur religionsfrihets och jämlikhets synvinkel. Puumalainens uttalande satte igång ett ivrigt utbyte av åsikter i media och bland människor i allmänhet. I Puumalalainens beslut var det frågan om andakter och gudstjänster som barnen deltar i under skoldagen – inte om sången  ”Den blomstertid nu kommer”.  Biträdande justitieombudsman  Jussi Pajuoja  hade redan tagit ställning senaste höst till psalmen:  Den blomstertid nu kommer . Enligt honom kan de två första verserna sjungas på skolornas vårfester, utan att festen kan betraktas som en religiös tillställning. Detta betyder att sången kommer att sjungas också i framtiden på våra skolors vårfester. En fjärde del finländare hör i dagens läge inte till den evangelisk-lutherska kyrkan.Antalet “icke-religiösa” människor, som inte tillhör något religiöst samfund, har fördubblats i Finland under de s

Under de senaste åren har jag lärt mig mycket och jag har bekantat mig med många förträffliga människor. Jag har haft möjligheten att vara med i vår rörelses verksamhet i många olika former, bl.a. som kommunalvalskandidat i Vanda, ordförande för Socialdemokratiska Studerande samt som styrelsemedlem i Finlands svenska socialdemokrater FSD de två senaste åren. Nu har jag blivit uppställd som riksdagsvalskandidat för SDP i Nyland. På senaste har man hört en massa sorliga nyheter från konflikterna i Syrien, Ukraina, Gaza och Irak. Människor lever i hunger och nöd, i kontinuerlig rädsla av attacker och våld. Oskyldiga människor, barn och kvinnor, mister sitt liv i attackerna. Ett dött barn är en stor tragedi, men hundratals, tusentals döda barn, det finns inga ord. Dagligen undrar man: vad händer i världen? Hur är det möjligt, att konflikter kan bli så stora, att ord inte räcker till för att reda upp dem. I dessa dagar behövs solidaritet. Finland samt Europeiska unionen bör göra allt de

Det allmänna tankesättet stöder en ständig ekonomisk tillväxt – arbetets produktivitet ökas, arbetskarriärerna förlängs och den offentliga servicen minskas. År 1930 antog  J.M. Keynes  att  det ”ekonomiska problemet” skulle vara löst efter 100 år, åtminstone i utvecklingsländerna. Den ekonomiska tillväxten har varit snabbare än vad Keynes antog och ändå är det ”ekonomiska problemet” fortfarande i sin mittpunkt. Tiden av materiell knapphet är förbi, men vi tycks ändå inte klara oss utan en oändlig ekonomitillväxt. Vi lever i ett genomkapitaliserat samhälle, där marknadsstyrkorna styr samhället. Den pågående finanskrisen är resultat av att allt har gjorts för att bibehålla tillväxten av kapitalismen. Den kapitalistiska tillväxten är i sin tur beroende av att tillgången till energi inte minskar. Samtidigt är den ekologiska krisen, oljetoppen och den globala uppvärmningen vid dörren. Socialpolitiken är också anknuten till tanken på en oändlig ekonomisk tillväxt. Med hjälp av den finlä

Nykypäivän hallitseva ajattelutapa korostaa jatkuvaa talouskasvua. Työn tuottavuutta on lisättävä, työuria pidennettävä ja julkisia palveluita karsittava.  J.M. Keynes  arveli vuonna 1930, että sadan vuoden päästä “taloudellinen ongelma” olisi ratkaistu, ainakin kehittyneissä maissa. Talouskasvu on ollut nopeampaa, kuin mitä Keynes arveli ja silti “taloudellinen ongelma” on yhä keskipisteenä. Materiaalinen niukkuus on takana, mutta emme näytä tulevan toimeen ilman jatkuvaa talouskasvua. Elämme läpikapitalisoituneessa yhteiskunnassa, jossa markkinavoimat ohjaavat yhteiskuntaa. Päällä oleva finanssikriisi on seurausta siitä, että kaikki on tehty kapitalistisen kasvun ylläpitämiseksi. Kapitalistinen kasvu on puolestaan riippuvainen siitä, että energian saatavuus ei heikkene. Samaan aikaan ekologinen kriisi; öljyhuippu ja globaali lämpeneminen ovat ovella.   Myös sosiaalipolitiikka on kytköksissä talouskasvun ajatukseen. Sen avulla on pyritty turvaamaan sosiaalista oikeudenmukaisuutta