Digivärlden knackar på åldringarnas dörrar

Digitaliseringen har kommit för att stanna, det kan inte nekas. Nätbutiker, elektroniska tjänster och smarttelefoner är vardag för många. Det är inte en dålig sak, bara vi kommer ihåg att alla inte, på grund av ålder, ekonomi eller funktionsnedsättningar, kan använda den nya tekniken.

Enligt statistikcentralen har 65 procent av 74–89-åringarna och 25 procent av 65–74-åringarna aldrig använt internet. Det kommer att ta en lång tid innan alla hålls med i det digitala samhället. Därför måste vi se till att alla får de tjänster de behöver.

Vi känner alla någon, som aldrig använder internet eller smarttelefoner. Människor som har svårt att få sina ärenden uträttade i den nya digitala världen. De går till banken för att betala sina räkningar och blir tvungna att betala stora kundavgifter. Det är fel. Samtidigt växer oron, då banker försvinner i snabb takt från glesbygden. Världen blir digital, men alla hinner inte med. Det har bildats en ny grupp av utslagna människor i vårt samhälle, digiutslagna. Utbildning i ”digikunskaper” ordnas i många kommuner, men det räcker inte. Andra lösningar behövs också.

Ett samhälle där en stor del av invånarna inte är delaktiga är inte hållbart. En vardag där skurkar på nätet kan lura människor och gå fria är otrygg. Speciellt äldre människor har blivit lurade att ge ut sina nätbankkoder eller köpa varor de inte behöver. Jag vet fall, där anhöriga till en dement åldring har hittat massor med olika räkningar för tidningar och annat som åldringen inte behöver. I värsta fall leder dessa situationer till skuldsättning och utmätning.

Vi behöver en äldreombudsman som för de äldres talan. Vi har en barnombudsman, som har gjort ett gott arbete för våra barn. Många problem har blivit synliga och väckt diskussion på nationell nivå. Då är det också lättare att rätta till problemen. Det behövs mer hjärta i beslutsfattandet. Alla har rätt till en trygg och värdig ålderdom!

Anette Karlsson


Texten är publicerad 15.10.2018 i HBL.


Kommentit