Sluta göra pengar på åldringar

Under de senaste dagarna har det diskuterats mycket om äldreomsorg och privata vårdhems verksamhet. Vårdarna inom hemvården är utmattade, det har reserverats för lite tid för besöken och spökvårdare förekommer på flera vårdhem. Den finska åldringsvården mår dåligt. I festtal är många oroliga för åldringsvården i Finland, men då man beslutar om budgetar verkar intresset saknas.

Under förra regeringsperioden ville socialdemokraterna skriva in minimipersonaldimensionering för åldringsvården i lag. Det dåvarande stasministerpartiet Samlingspartiet gick inte med på det. På basis av SDP:s krav gjorde man dock en överenskommelse om att man återkommer till att lagstifta dimensioneringen, ifall något vårdhem skulle underskrida minimirekommendationen om 0,5 vårdare per klient. Situationen blev lite bättre. Men snart tog vinstjakten övertaget igen. Den nuvarande Centerledda regeringen var till och med beredd att sänka dimensioneringen. Men på grund av starkt motstånd från folket och oppositionen slopade de idén. Några förbättringar blev det ändå inte.

Fallen som varit i offentligheten visar att egenkontrollen inte fungerar i privata vårdhem. Planerna för egenkontroll kan se bra ut på papper, men ändå förekommer det allvarliga problem. Vi har också sett att de övervakande myndigheterna är överarbetade och har inte tillräckligt med resurser att ta tag i problemen. Åldringar har tvingats leva i omänskliga omständigheter. Samtidigt har företagsledarna stoppat enorma summor i sina egna fickor. Till exempel hade VD:s för Esperi Care tjänat över sex miljoner euro under två år.

Vårdbusinessens vinstjakt är morallös. Vi måste få stopp på vinstjakten i välfärden. Enligt Finlands lag får man inte göra vinst på grundskola, men lagen förbjuder eller begränsar inte vinster inom social- och hälsovården eller småbarnspedagogiken. Här behövs en ändring. Det behövs vilja och starka tag på riksnivå för att ge den finländska åldringsvården det lyft de äldre och personalen förtjänar. Det behövs mera hjärta i beslutsfattandet!

Anette Karlsson

Texten är publicerad 1.2.2019 i Östnyland.


Kommentit