Man kan åldras bra i Finland, detta berättar många forskningar. Tyvärr får vi en helt annorlunda bild av nyheterna - åldringar har blivit illa behandlade och lämnade till sitt öde. Deras rätt till en värdig ålderdom förverkligas inte alltid, även om alla tycker att en god åldringsvård är en viktig sak.
Arbetstiden räcker inte till, informationen löper inte och den årliga sjukfrånvaron är hög - på detta sätt beskriver många hemvårdare sin vardag i åldringsvården. I anstalter finns det en viss mängd sängar, fler kunder kan inte tas emot. I hemvården tycks bara himlen vara gränsen, då man talar om antalet kunder. På flera orter har antalet kunder stigit ständigt, men ingen ny personal anställs. Bland annat i Borgå har antalet kunder ökat under det senaste året med 11 procent, men mängden hemvårdare har inte ökat. Allt fler kunder ska tas hand om med lika många händer som tidigare. Det är ju klart att detta hämtar med sig brådska, stress och i värsta fall en burn out åt vårdarna.
Hemvårdarna gör tusentals besök under en månad och största delen av besöken är korta. Min vän som jobbar inom hemvården berättade till mig hur ledsen hon är när en del av hennes kunder får morgonmål först vid lunchtid eftersom det finns för mycket kunder. En annan vän i samma bransch var tvungen att sluta jobbet då hon var gravid, eftersom läkaren konstaterade att jobbrytmen är till fara för barnet. Finlands närvårdar-och primärskötarförbund SuPer rf:s utredning berättar liknande budskap - hemvårdarna känner att de inte har tillräckligt med tid till kunderna och att kundernas individuella behov inte kan uppmärksammas.
Äldreomsorgslagen kom i kraft 2013. Enligt den minskar man på anstaltsvård och ökar stödet i hemmen. Hemvården utvecklades ändå inte före anstaltsvårdens nedmontering. Jag har träffat fler äldre människor som önskar att få flytta till ett åldringshem, men det finns inte plats för dem. De känner sig som fångar i sina egna hem. Det är ledsamt att höra om minnessjuka åldringar som ligger ensamma i sin säng t.o.m 20 timmar om dygnet. Vi måste erbjuda mångsidiga stödtjänster och boendeformer till de äldre. Ingen ska behöva känna sig otrygg i sitt eget hem.
I Nordsjö i Helsingfors har man lyckats att förbättra åldringsvården samt minska på hemvårdarnas belastning genom att organisera arbetsuppgifterna och -tiderna på ett nytt sätt. Jag hoppas att alla kommuner bekantar sig med den så kallade Nordsjö-modellen och besöker andra städer som lyckats förbättra hemvården. Finländarna lever allt längre och behovet av stödtjänster kommer att öka. Hemvården måste utvecklas så att vi beslutsfattare kan svara på människornas behov.
Arbetstiden räcker inte till, informationen löper inte och den årliga sjukfrånvaron är hög - på detta sätt beskriver många hemvårdare sin vardag i åldringsvården. I anstalter finns det en viss mängd sängar, fler kunder kan inte tas emot. I hemvården tycks bara himlen vara gränsen, då man talar om antalet kunder. På flera orter har antalet kunder stigit ständigt, men ingen ny personal anställs. Bland annat i Borgå har antalet kunder ökat under det senaste året med 11 procent, men mängden hemvårdare har inte ökat. Allt fler kunder ska tas hand om med lika många händer som tidigare. Det är ju klart att detta hämtar med sig brådska, stress och i värsta fall en burn out åt vårdarna.
Hemvårdarna gör tusentals besök under en månad och största delen av besöken är korta. Min vän som jobbar inom hemvården berättade till mig hur ledsen hon är när en del av hennes kunder får morgonmål först vid lunchtid eftersom det finns för mycket kunder. En annan vän i samma bransch var tvungen att sluta jobbet då hon var gravid, eftersom läkaren konstaterade att jobbrytmen är till fara för barnet. Finlands närvårdar-och primärskötarförbund SuPer rf:s utredning berättar liknande budskap - hemvårdarna känner att de inte har tillräckligt med tid till kunderna och att kundernas individuella behov inte kan uppmärksammas.
Äldreomsorgslagen kom i kraft 2013. Enligt den minskar man på anstaltsvård och ökar stödet i hemmen. Hemvården utvecklades ändå inte före anstaltsvårdens nedmontering. Jag har träffat fler äldre människor som önskar att få flytta till ett åldringshem, men det finns inte plats för dem. De känner sig som fångar i sina egna hem. Det är ledsamt att höra om minnessjuka åldringar som ligger ensamma i sin säng t.o.m 20 timmar om dygnet. Vi måste erbjuda mångsidiga stödtjänster och boendeformer till de äldre. Ingen ska behöva känna sig otrygg i sitt eget hem.
I Nordsjö i Helsingfors har man lyckats att förbättra åldringsvården samt minska på hemvårdarnas belastning genom att organisera arbetsuppgifterna och -tiderna på ett nytt sätt. Jag hoppas att alla kommuner bekantar sig med den så kallade Nordsjö-modellen och besöker andra städer som lyckats förbättra hemvården. Finländarna lever allt längre och behovet av stödtjänster kommer att öka. Hemvården måste utvecklas så att vi beslutsfattare kan svara på människornas behov.
Anette Karlsson