Siirry pääsisältöön

Barn är inga spelpjäser

För tre år sedan invigdes Kantele-huset i Vårberga under festliga former. Det nya fina bildningscentret med skolor och förskolor på två språk, bibliotek och ungdomslokal blev på kort tid en livlig och populär samlingsplats för stadsdelens invånare. Både Kevätkummun koulu och Vårberga skola fylldes snabbt med elever. Den finska skolan med elever boende på gångavstånd från skolan, den svenska också med elever från skärgården.

I takt med att huset fylldes uppstod också problem. För förskolans del var utrymmena redan från början för snålt tilltagna. Med olika arrangemang har man ändå fått vardagen att fungera, men särskilt idyllisk har situationen inte varit. Nu har situationen förvärrats ytterligare. Elevprognoserna visar, att byggnadens maxkapacitet snart överskrids och att åtgärder behövs. Redan nu undervisas elever i lokalvårdarnas sociala utrymmen, i mötesrum, i korridorerna och i ungdomstjänsternas utrymmen. Som beslutsfattare kan vi inte annat än ta oss åt huvudet. Under hela denna och förra fullmäktigeperioden har man från tjänstemannahåll meddelat oss förtroendevalda att vi i Borgå har för mycket skolkvadratmetrar. Och samtidigt kämpar man i en av våra allra nyaste skolbyggnader med utrymmesbrist.

Då skolan planerades gjorde man helt klart en felbedömning gällande det framtida utrymmesbehovet. Vi har blivit vana vid att från stadens ledning ständigt få höra att vi måste skära ner på utrymmena för att spara på kostnader. Men nu ser vi hur nedskärningar i själva verket kan komma att stå oss mycket dyrare på lång sikt. Men om man ser på barnen som spelpjäser, som kan flyttas hit och dit hur det passar, är det kanske inte så farligt att byggandet sker lite hursomhelst. Men är det faktiskt så här vi vill ha det?

Barn har rätt till särskilt skydd och speciell omvårdnad slår Barnkonventionen fast. Det är vi vuxna som bär ansvar för att barnens rätt till en trygg uppväxt- och läromiljö förverkligas.

Att sjätteklassisterna skulle flyttas till Keskuskoulu för ett år eller att Keskuskoulus förskolebarn placeras i Linnajoen koulu är exempel på märkliga idéer som slängdes fram i utredningen kring Kevätkummun koulu. Lika märklig är tanken att en elev som bor en knapp kilometer från Vårberga skola skulle bli tvungen att gå närmare två kilometer till Kvarnbackens skola.

Tanken med denna kria är inte att oroa någon eftersom lösningarna som beskrivits ovan knappast har någon framtid. Vår uppfattning, som delas av såväl den svenskspråkiga som den finskspråkiga utbildningssektionen, är att Kantelehuset behöver tilläggsutrymmen. En utredning kring hur det här kunde förverkligas bör färdigställas möjligast snabbt så att den tidigare gjorda missbedömningen beträffande utrymmen kan korrigeras. Barnen och lärarna i Vårberga förtjänar fungerande och bra utrymmen. Att justera elevupptagningsområden fram och tillbaka är inte schysst mot vare sig barnen eller någon annan.

Anette Karlsson, medlem i stadsstyrelsen (sdp) 

Catharina von Schoultz, ordförande i bildningsnämnden (sfp)

Markus Hammarström, viceordförande i bildningsnämnden (sdp)

Mikael Kulju, ordförande i svenskspråkiga utbildningssektionen (sfp)

Mikael Hiltunen, viceordförande i svenskspråkiga utbildningssektionen (sdp)

Hanna Lönnfors, medlem i finskspråkiga utbildningssektionen (sfp)

Texten är publicerad 11.12.2020 i Östnyland.





Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Rohkeilla kokeiluilla parempaa palvelua

Viime aikoina on puhuttu paljon digitalisaatiosta ja terveysteknologian tuomista muutoksista sosiaali- ja terveyssektorille. Tiedän, että teknologia pelottaa monia – joskus myös minua. Kehitys menee niin nopeasti eteenpäin, että vaikka olenkin melko nuori, on moni asia minullekin uutta ja vaikeaa. On selvää, että sosiaali- ja terveyspalveluissa on varmistettava, että jokainen saa tarvitsemaansa palvelut. Digitön elämä ei ole synonyymi palveluttomalle elämälle. Tämä ei kuitenkaan poissulje uusien mahdollisuuksien kokeilemista. Itseasiassa olen rohkeiden kokeiluiden kannattaja. Rohkeiden kokeiluiden mahdollistaminen on kirjattu Porvoon kaupungin strategiaan ja se tulisi kirjata myös hyvinvointialueen palvelustrategiaan. Toki se olisi voinut olla mukana myös hyvinvointialueen strategiassa, mutta viime vuonna vauhti oli niin kovaa, etten ainakaan itse tajunnut nostaa asiaa esille, kun strategiaa valmisteltiin. Mutta miksi sitten tarvitsemme rohkeita kokeiluja? Mielestäni kokeilut ovat tärk...