Inom de närmaste åren kommer automation och robotisering att starkt märkas i vår vardag. Automatiska kassor och vårdrobotar blir allt vanligare. Att ringa är numera en sidofunktion i dagens smarttelefoner. I framtiden kommer maskiner i allt större grad att sköta fysiska och enformiga jobb, vilket ger företagen möjligheter att betala en högre lön för det kreativa människoarbetet. Fenomenet är inte nytt, eftersom vi genom tiderna har sett liknande utveckling inom arbetslivet.
Enligt Sitras forskning jobbar till och med 35 procent av dagens arbetskraft med otypiska arbetsavtal – som deltids-, visstids- och hyresarbetare samt på nollavtal eller som entreprenörer. Jag och min man gör också det – av fri vilja. Allt fler unga har arbetserfarenhet från olika jobb i olika branscher. Det är mer sällsynt att arbeta på samma arbetsplats från unga år fram till pensionsåldern.
Dagens ungas splittrade och mångsidiga arbetshistoria förändrar identiteten – man identifierar sig inte längre genom sitt yrke eller sin arbetsplats. I fortsättningen består vår identitet allt oftare av det vi är – inte av vad vi gör. Detta är en utmaning för det traditionella arbetarpartiet. De politiska målen är fortfarande samma som förr, men verksamhetsomgivningen har förändrats.
Socialdemokratin måste anpassa sig till den moderna världen, där få i första hand är oroliga över sitt jobb, utan istället över sin utkomst. Dessa två är självklart starkt sammanlänkade, men i den digitala världen, där fritiden har en allt store betydelse, är saken inte svartvit.
Under de senaste 120 åren har arbetets produktivitet, med hjälp av teknologi, ökat 30-faldigt. Ökningen, som fortsätter allt snabbare, syns ändå inte i arbetstagarnas plånböcker. Vinsterna går till ägarna som dividender eller i värsta fall till skatteparadis. För ett hållbart och välmående samhälle skulle det vara bättre att en större del av vinsterna, som fås genom ökad produktivitet, skulle gå till arbetstagarna, dvs. konsumenterna och till samhället, som erbjuder välfärdstjänster.
Även om nyliberala högerpolitiker försöker påstå annat, så är det ett faktum att marknadsekonomin inte fungerar utan köpkraft. Detta förstod bl.a. Henry Ford redan i början av 1900-talet. Då produktiviteten ökade genom ny teknologi, det löpande bandet, höjde han arbetstagarnas löner. Utvecklingen av teknologin förde med sig en win-win-situation – invånarnas köpkraft stärktes, efterfrågan på bilar ökade, nya jobb skapades och företaget gjorde framsteg. Vi bör återvända till detta gamla fungerande recept, istället för regeringen Sipiläs osunda planer att förlänga arbetstiden och sänka lönerna.
Anette Karlsson
Texten är publicerad 25.8.2016 i Arbetarbladet.