Siirry pääsisältöön

Regeringens turbulenta barnpolitik är skadlig

”Klä på dig, gå till toaletten, vänta en stund” – Som värst kan de här orden vara de enda småbarnspedagogerna hinner säga till barnen under en dag. Det gör mig ledsen, men också arg. Kvalitativ småbarnspedagogik innebär alltför ofta istället bevaring av barn, där vardagen är en kontinuerlig kamp för överlevnad. Regeringen Sipilä har gjort det svårare för småbarnspedagogerna att förverkliga en kvalitativ småbarnspedagogik i takt med att verksamhetens pedagogiska krav har stigit och kunskapskraven har ökat.

”Två barn, en plats.” Så beskriver direktörer för småbarnspedagogik läget efter att rätten till den subjektiva dagvården slopades. Enligt statsrådets utredning (2017) finns det mer deltidsbarn, mer barn per vuxen samt mer stora och blandade barngrupper. I en grupp med tjugo barn kan det finnas barn som är under 3 år, barn mellan 3-5 år, förskolebarn och barn med special behov. Oroligheterna har ökat och ljudnivån har stigit. I utredningen framkom också att grupper som fungerar i samma utrymme delas på två i systemet för att få statistiken att se bättre ut. I verkligheten är läget helt annorlunda och ibland är grupperna okontrollerat stora.

Nyligen publicerade barnombudsmannen en rapport där det framkommer att det finns allvarliga problem gällande barnfamiljernas välmående. Enligt barnombudsmannen påverkas barnens liv i Finland i allt större grad av slumpmässiga orsaker som till exempel i vilken familj och i vilken kommun hen föds i. Många kommuner begränsade dagvårdsrätten och en del ökade barnmängden per vuxen. Som tur gjorde inte alla kommuner samma beslut. Regeringen Sipilä prioriterade ekonomiska besparingar istället för barns rättigheter. Direktörer för småbarnspedagogik uppskattar dock att vi inte kommer att få någon ekonomisk besparing på grund av regeringens beslut. Däremot har byråkratin ökat, bland annat på grund av att föräldrarna måste anhålla om utökad dagvårdsrätt. Oftast motiveras behovet av en utökad dagvårdsrätt med barnskyddsskäl eller med skäl av särskilt stöd för barnet. Vill vi faktiskt ha ett samhälle där barnen åtskiljas och kategoriseras på grund av familjebakgrund?

Sipiläs, Orpos och De Blåas (tidigare också Sannfinländarnas) turbulenta barnpolitik är mycket skadlig. Finland behöver snabba korrigeringsåtgärder. Nästa regering bör återinföra den subjektiva dagvårdsrätten, sänka vårdardimensioneringen och satsa på förebyggande arbete. Vi behöver en nationell barnstrategi, så att politiken i fortsättningen är konsekvent och barnvänlig.

Anette Karlsson

Texten är publicerad 2.3.2018 i HBL.




Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Rohkeilla kokeiluilla parempaa palvelua

Viime aikoina on puhuttu paljon digitalisaatiosta ja terveysteknologian tuomista muutoksista sosiaali- ja terveyssektorille. Tiedän, että teknologia pelottaa monia – joskus myös minua. Kehitys menee niin nopeasti eteenpäin, että vaikka olenkin melko nuori, on moni asia minullekin uutta ja vaikeaa. On selvää, että sosiaali- ja terveyspalveluissa on varmistettava, että jokainen saa tarvitsemaansa palvelut. Digitön elämä ei ole synonyymi palveluttomalle elämälle. Tämä ei kuitenkaan poissulje uusien mahdollisuuksien kokeilemista. Itseasiassa olen rohkeiden kokeiluiden kannattaja. Rohkeiden kokeiluiden mahdollistaminen on kirjattu Porvoon kaupungin strategiaan ja se tulisi kirjata myös hyvinvointialueen palvelustrategiaan. Toki se olisi voinut olla mukana myös hyvinvointialueen strategiassa, mutta viime vuonna vauhti oli niin kovaa, etten ainakaan itse tajunnut nostaa asiaa esille, kun strategiaa valmisteltiin. Mutta miksi sitten tarvitsemme rohkeita kokeiluja? Mielestäni kokeilut ovat tärk...