Siirry pääsisältöön

Anette Karlsson: Människor behöver framtidstro

Riksdagsledamot Anette Karlssons tal som hon höll den 22 november 2025 på Finlands Svenska Socialdemokraters 112:e kongress.

Kamrat ordförande, bästa kamrater, tack Johan Kvarnström,

det är så roligt att få vara här med er idag.

Stämningen på FSD:s kongress är alltid varm och ger mig så mycket framtidstro. Vi får kraft av varandra att fortsätta kampen för ett rättvisare och hållbarare Finland.

Bästa vänner,

vi lever i mörka och svåra tider.

Krig, hungersnöd och instabilitet formar den värld vi lever i och påverkar också oss här i Finland. Diskussionen om vapen och försvar är behövlig, men otrevlig. Ingen av oss önskar att hamna fundera på krig och våld.

Finland ska vara tryggt för oss alla, men vi får inte glömma att fred byggs med mer än militär styrka. Vi behöver ett starkt fredsarbete, och här har Finlands svenska socialdemokrater alltid varit en viktig röst.

Vi har länge hållit fast vid att fred, diplomati och mänskliga rättigheter är grundstenar för ett stabilt samhälle. Den rösten behövs fortfarande – kanske mer än någonsin.

Bästa kamrater, läget i Finland är tyvärr inte heller lysande.

Regeringen Orpo har genomfört massiva nedskärningar, sysselsättningen ligger på bottennivå och välfärdsområdena runt om i landet kämpar för sin överlevnad.

Vi socialdemokrater har försökt räcka ut samarbetets hand, men partiledarna Orpo och Purra vägrar lyssna. Regeringen vill hellre låta välfärdsområden göra otrevliga beslut – just nu lever vi i en situation där flera anställda inom social- och hälsovården blir utan jobb.

Inte länge sedan talade vi om brist på vårdare, nu tvingar regeringen välfärdsområden att dra ner vården, sparka ut personal och effektivisera mer än vad som kan tänkas vara rimligt.

Ingen kunde veta att inflationen höjer priserna som nu skett, ingen kunde förespå att vårdarna äntligen skulle få en rättvisare lönelösning. Men nu vet vi, Petteri Orpo och Riikka Purra har informationen. Men de sitter på händerna och vägrar att lösa situationen.

Debatten i riksdagen verkar ha fastnat i fingerpekande i stället för lösningar – regeringen blickar hellre bakåt än tar ansvar för framtiden. En sådan regering kan inte föra Finland till den framtid som vi är värda.

Bästa kamrater, kollegan Matias Mäkynen publicerade en aktuell nyhet på social media, Finansministeriets tjänsteman kommenterar att ”Vår tillväxtprognos håller på att försvagas och orsaken är en okänd broms.”

Kamrater, jag tror vi i denna sal vet vad eller vem denna för ministeriet okända broms är.

Detta får oss också att fråga om VTV:s senaste utlåtanden om regeringen Marin har haft en politiskt färgad tankegång.

Kamrater, vi ska tro på vår politik – finländarna mådde bättre på Marins tid, även om vi mötte svåra kriser – pandemin och energikrisen på grund av Rysslands attack mot Ukraina. Vi har visat att vi har hållbara lösningar, också i krissituationer.

Bästa kongressdelegater och andra närvarande,

I dessa tider behöver Finland lösningar och stärkande av det nordiska välfärdssamhället.

Människor behöver framtidstro. Inte massiva nedskärningar eller skattelättnader för storföretag och de rika.

Bästa kongressdeltagare,

nästa vecka presenterar socialdemokraterna sin alternativbudget.

Vi har verktygen för att bygga ett mer rättvist och välmående Finland. Där hoppet inte är förlorat, och välfärdsområden inte lämnas ensamma med sina ekonomiska problem.

Där människor är värdefulla och barn inte ramlar i fattigdom.

Vi vill bygga ett Finland där man investerar i utbildning, trygghet och välfärd. Vi stöder inte en politik som grundar på kortsiktiga nedskärningar vilka i långa loppet kommer att bli dyra.

Kamrater,

som mamma till två underbara pojkar är jag på djupet orolig över hur barnfamiljerna mår. Barnfattigdomen ökar och allt fler barn mår dåligt.

Barnen själva berättar om oro, trötthet och stress över familjens ekonomiska situation. Och om att nedskärningarna har gjort läget sämre.

Men bästa vänner, vi vet att inget barn borde sitta o grubbla över familjens ekonomiska situation. Inget barn borde känna sej utanför på grund av vem hens föräldrar är.

För en tid sedan insåg jag något som slog mig hårt. Under 90-talets kris var också min familj i perioder utan stadig bostad.

Jag hade inte förstått hela allvaret förrän nu som vuxen, kanske för att min mamma gjorde allt för att jag som ett barn inte skulle märka hur tungt det egentligen var.

Så gör bra föräldrar. De bär mer än vi någonsin ser. Men barnen märker nog något ändå. Det är därför vi inte får upprepa 90-talets misstag.

Men tyvärr är den här regeringen på väg att göra just det. Och våra barn som får betala notan.

Bästa kamrater,

Vi ger inte upp. Vi vet att tiderna kommer att bli bättre. Och vi socialdemokrater har lösningarna för att skapa en ljusare framtid för alla – inte bara för storföretagen och de rikaste, som tyvärr nu ser ut att vara högst uppe på listan i regeringens prioriteringar.

Kamrater, kampen går vidare!

Tack.



Tämän blogin suosituimmat tekstit

Puheenvuoro: Suomen vesistöt EIVÄT ole vihreän siirtymän kaatopaikkoja KAA 5/2025

Arvoisa puhemies, Ärade talman Suomen vesistöt ovat meille suomalaisille sydämen asia. Lähivesistöt – järvet, joet ja rannikko – ovat monille tärkeintä lähiluontoa . Silti monin paikoin vedet voivat huonosti – Itämeri ja monet joet ovat rehevöityneet ja erinomaisessa kunnossa olevia vesistöjä on enää vähän. Ei siis ihme, että ihmiset ovat huolissaan. Kansalaisaloite, jonka yli 50 000 suomalaista on allekirjoittanut, ei ole turha huuto vaan tärkeä keskustelun avaus. Kahden pienen lapsen äitinä tämä koskettaa minua henkilökohtaisesti. Haluan, että lapsillamme ja lapsenlapsillamme on mahdollisuus uida kirkkaissa vesissä ja kokea puhdas luonto kaikkialla Suomessa. Me tiedämme, että vihreän siirtymän investointeja tarvitaan – kaivoksia, akkumateriaalitehtaita ja muuta uutta teollisuutta. Vihreää siirtymää ei kuitenkaan voi edistää, jos se romuttaa vesistömme. Samalla täytyy myöntää, että kaikki investoinnit kuormittavat luontoa. Nyt on löydettävä ratkaisut, jotka aiheuttavat mahdollis...

Kolumni: Edunvalvontavaltuutus kuntoon

Minulla on tapana kuunnella kuntoillessa musiikin sijaan webinaareja ja podcasteja. Usein koen ne rentouttaviksi, mutta nyt kuulemani sai minut pysähtymään hetkeksi. Aiheena oli edunvalvontavaltuutus ja tajusin, että asia ei ole järjestyksessä. Olin aina ajatellut olevani hyvin valmistautunut erilaisiin tilanteisiin, mutta tulevaan sairauteen tai onnettomuuteen valmistautuminen ei ole ensimmäisenä mielessä. Toki minulla on tavanomaiset vakuutukset, mutta vähemmälle pohdinnalle oli jäänyt mitä tapahtuu, jos en itse kykenisi hoitamaan asioitani. Nyt olen päättänyt tehdä itselleni edunvalvontavaltuutuksen. Edunvalvontavaltuutus on oikeudellinen asiakirja, jolla valtuutetaan toinen ihminen hoitamaan omat asiat, silloin kun ei itse siihen pysty. Esimerkiksi vakava liikenneonnettomuus tai sairaus voi johtaa oman päätöksentekokyvyn katoamiseen. Haluan, että läheinen ihminen voi siinä tilanteessa hoitaa asioitani ilman holhoustoimilain mukaista byrokraattista ja kallista prosessia. Omassa edun...

Kolumni: Miten käy arvokkaalle järjestötoiminnalle?

Suomi on yhdistysten luvattu maa - mutta onko asia todella näin? Siinä missä Ranskassa kansalaiset edistävät tavoitteitaan ryhtymällä lakkoon tai lähtemällä kaduille, Suomessa kansalaisyhteiskunta on pitkälti järjestäytynyt yhdistyksiin. Katsomalla yhdistysten tilaa ja tunnelmia voidaankin sanoa paljon siitä, mitä suomalaiselle kansalaisyhteiskunnalle kuuluu. Tällä hetkellä näkymät eivät ole valoisat, sillä järjestötoiminta muuttuu entistä enemmän ammatilliseksi toiminnaksi ja vahvasti valtion, hyvinvointialueiden ja kuntien ohjaamaksi toiminnaksi. Järjestöjen toiminnan ammattimaistuminen ja tehostuminen ei ole itsessään huono asia. On kuitenkin huolestuttava kehityssuunta, jos järjestöt ajautuvat entistä enemmän julkisen sektorin palveluntuottajiksi tai yksityisten yritysten logiikalla toimiviksi toimijoiksi. Silloin järjestöjen luonne yhteiskunnallista muutosta ja uusia avauksia tekevinä toimijoina uhkaa heikentyä. Jos kansalaiset eivät enää kohtaa järjestötoiminnassa vaan ne pyörivä...