Hälsovård tillhör alla

Åldringar, låginkomsttagare och långtidssjuka i Lovisa och Borgå fick en otrevlig julklapp.  Vårdavgifterna stiger i början av året, i Borgå med 15 procent och i Lovisa med cirka 30 procent. Socialdemokraterna föreslog att bara en liten, knappt 1,8 procents indexhöjning skulle göras. Tyvärr stödde samlingspartiets, centerns och SFP:s representanter (utom en) en större höjning av vårdavgifterna, vilka stiger i kraft 1.1.2016.
För en månad sedan godkände Borgå fullmäktige budgeten för år 2016, var vårdavgifterna beslöts att höjas enligt index. På grund av regeringens beslut att höja avgifterna fick beslutsfattarna ta ställning till frågan på nytt. Borgå social- och hälsovårdsnämnd (UM 21.12) tog ställning för att inte höja avgifterna. Enligt dem skulle förhöjningen orsaka ökning av hälsoskillnaderna samt öka kostnaderna då sjukdomen blir ovårdad. Jag håller med. Besparingar i hälsovård ger kanske en liten snabbvinst, men på lång sikt leder oskött sjukdom till dyr vård och rentav förtidig död.
Institutet för hälsa och välfärd uppger att de lägst utbildade och de som har de lägsta inkomsterna i allmänhet är sjukare och dör yngre än högt utbildade och de med höga inkomster. Också de som är i arbetslivet är friskare än de arbetslösa. De socioekonomiska hälsoskillnaderna är stora i Finland och Sipiläs regering tycks jobba för att öka hälsoskillnaderna och minska låginkomsttagarnas samt långtidssjukas möjligheter att få vård. Nu har Lovisa och Borgå, med SFP:s och Samlingspartiets ledning, gett sig in på Sipiläs regerings farliga väg.
Ett hinder för de mindrebemedlades hälsa är inte endast sämre möjligheter att få en läkartid, utan det kan också vara problematiskt att köpa de mediciner som behövs. Från och med början av år 2016 får man läkemedelsersättning först efter att en 50 euros initialsjälvrisk har uppfyllts. Också den läkemedelsspecifika självrisken kommer att stiga. Årliga takbeloppet för läkemedel stannar kvar på 610,37 euro. Liksom fattiga får betala för Finlands underskott, blir också de som är beroende av vårdtjänster att betala för Borgå stads underskott.
Att försämra de allra svagastes situation är inte rätt. Systemet bör förnyas i vårdreformen på ett sådant sätt att alla har möjligheter att få den vård och de läkemedel de behöver. Det bör skapas ett inkomstgrundat taksystem som omfattar både läkemedelskostnader, serviceavgifter och transporter. Detta skulle minska hälsoskillnaderna samt humanisera situationen för kroniskt sjuka patienter.
Anette Karlsson