Det allmänna tankesättet stöder en ständig ekonomisk tillväxt – arbetets produktivitet ökas, arbetskarriärerna förlängs och den offentliga servicen minskas. År 1930 antog J.M. Keynes att det ”ekonomiska problemet” skulle vara löst efter 100 år, åtminstone i utvecklingsländerna. Den ekonomiska tillväxten har varit snabbare än vad Keynes antog och ändå är det ”ekonomiska problemet” fortfarande i sin mittpunkt. Tiden av materiell knapphet är förbi, men vi tycks ändå inte klara oss utan en oändlig ekonomitillväxt.
Vi lever i ett genomkapitaliserat samhälle, där marknadsstyrkorna styr samhället. Den pågående finanskrisen är resultat av att allt har gjorts för att bibehålla tillväxten av kapitalismen. Den kapitalistiska tillväxten är i sin tur beroende av att tillgången till energi inte minskar. Samtidigt är den ekologiska krisen, oljetoppen och den globala uppvärmningen vid dörren.
Socialpolitiken är också anknuten till tanken på en oändlig ekonomisk tillväxt. Med hjälp av den finländska socialpolitiken har man strävat efter att trygga den sociala rättvisan genom att främja den ekonomiska tillväxten samt uppgången av det materiella levnadsstandarden. Det finländska socialskyddssystemet har byggts på den grunden, att ekonomin ständigt kommer att växa och att det finns tillräckligt med resurser att dela ut.
Jordklotets resurser är ändå begränsade. Enkelt uttryckt, de naturresurser vi förbrukar tas från dem som inte ens får sina grundläggande behov uppfyllda. Den Nordiska välfärdsstaten kan inte grunda sig på att samhället upprätthålls på ett sätt som förutsätter andras fattigdom. Välfärdsstaten skall bära ansvaret om hur dess verksamhet inverkar på naturen och andra människor – lokalt, globalt och för kommande generationer.
Beslutsfattarna bör inte göra beslut som grundar sig på kortsiktiga verksamhetsmodeller och kostnader. Besluten bör fattas så att långsiktiga effekter till naturen och omgivningen beaktas: då får man en hållbar helhet som för sin del hämtar besparingar. Till exempel i lösningar gällande energiproduktionen är hållbara och långsiktiga lösningar billigare än kortvariga lösningar som för stunden kostar litet mindre. I allt beslutsfattande måste man försäkra att de missgynnade inte lider.
Istället för jakten av en oändlig ekonomisk tillväxt och ökad konsumtion bör välfärdsstaten reformeras på ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt. Man bör övergå från den nuvarande tillväxtekonomin till en rimlig ekonomi. Övergången måste göras på ett socialt hållbart sätt, så att alla befolkningsgruppers, särskilt låginkomsttagarnas, rimliga levnadsstandard kan tryggas. Ett fungerande socialskyddssystem och en högklassig offentlig service som är tillgänglig för alla samt en rättvis inkomstdelning är basen för att bygga upp en stabil ekonomi.
Anette Karlsson
Texten är publicerad 26.7.2014 i Östra Nyland.