Arbete är inte bara lön. Det är en grundsten som livet kan byggas på. Nu har denna grund börjat krackelera. Före jul drev regeringen Orpo-Purra igenom en lagändring som försvagade arbetstagarnas uppsägningsskydd. Kravet på sakliga och vägande skäl, som preciserats under årtionden, ersattes av en ny och lägre uppsägningsnivå, sakligt skäl. Samtidigt revs den rättspraxis upp som åtminstone erbjudit arbetstagare ett visst mått av förutsebarhet.
Lagen lämnar uppsägningar öppna för tolkning. Det är först kommande rättsfall som avgör var gränsen går. Det tar år, och fram till dess faller osäkerheten på arbetstagaren.
För Östnyland är situationen särskilt oroande. Tingsrätten inom vårt område är redan i dag hårt belastad och rättsprocesserna tar längre tid än i övriga landet. När uppsägningstvister framöver allt oftare hamnar i domstol kommer processerna att dra ut ännu mer på tiden. En arbetstagare kan tvingas vänta i flera år på besked om uppsägningen varit lagenlig.
Regeringen slutade inte där. I januari lämnades en proposition till riksdagen som tillåter visstidsanställningar på ett år utan motiverad orsak. Särskilt unga, kvinnor och personer över 55 år i låglönebranscher utsetts för ytterligare press.
Det mest häpnadsväckande är regeringens egen konsekvensbedömning. De ogynnsamma effekterna anses vara ringa eftersom de främst drabbar kvinnor. Det här ger en bild av ett allvarligt och djupt bekymmersamt läge. Regeringen verkar acceptera otrygghet när följderna läggs på arbetstagarnas och kvinnornas axlar.
Fackförbunden har varnat för att förändringen ökar risken för graviditetsdiskriminering. När en visstidsanställning kan upphöra och inte förnyas utan motivering blir diskriminering ännu svårare att påvisa. För många väcks frågan om man ens vågar tala högt om en önskan om att få barn utan rädsla för att anställningen tar slut.
När uppsägningsskyddet försvagas och visstidsanställningarna samtidigt ökar handlar det inte om enskilda reformer utan om en bestämd riktning. Arbetsgivarens risk minskas och arbetstagarens liv görs mer osäkert.
Trygghet i arbetslivet är inget privilegium. Det är en förutsättning för att människor ska våga ta långsiktiga åtaganden, bygga och lita på framtiden. Nu urholkas denna trygghet bit för bit.
Anette Karlsson,
Lagen lämnar uppsägningar öppna för tolkning. Det är först kommande rättsfall som avgör var gränsen går. Det tar år, och fram till dess faller osäkerheten på arbetstagaren.
För Östnyland är situationen särskilt oroande. Tingsrätten inom vårt område är redan i dag hårt belastad och rättsprocesserna tar längre tid än i övriga landet. När uppsägningstvister framöver allt oftare hamnar i domstol kommer processerna att dra ut ännu mer på tiden. En arbetstagare kan tvingas vänta i flera år på besked om uppsägningen varit lagenlig.
Regeringen slutade inte där. I januari lämnades en proposition till riksdagen som tillåter visstidsanställningar på ett år utan motiverad orsak. Särskilt unga, kvinnor och personer över 55 år i låglönebranscher utsetts för ytterligare press.
Det mest häpnadsväckande är regeringens egen konsekvensbedömning. De ogynnsamma effekterna anses vara ringa eftersom de främst drabbar kvinnor. Det här ger en bild av ett allvarligt och djupt bekymmersamt läge. Regeringen verkar acceptera otrygghet när följderna läggs på arbetstagarnas och kvinnornas axlar.
Fackförbunden har varnat för att förändringen ökar risken för graviditetsdiskriminering. När en visstidsanställning kan upphöra och inte förnyas utan motivering blir diskriminering ännu svårare att påvisa. För många väcks frågan om man ens vågar tala högt om en önskan om att få barn utan rädsla för att anställningen tar slut.
När uppsägningsskyddet försvagas och visstidsanställningarna samtidigt ökar handlar det inte om enskilda reformer utan om en bestämd riktning. Arbetsgivarens risk minskas och arbetstagarens liv görs mer osäkert.
Trygghet i arbetslivet är inget privilegium. Det är en förutsättning för att människor ska våga ta långsiktiga åtaganden, bygga och lita på framtiden. Nu urholkas denna trygghet bit för bit.
Anette Karlsson,
mamma till två små barn, socialarbetare och riksdagsledamot (SDP)
Kolumnen är publicerad 30.1.2026 i Borgåbladet.
