Finland grånar – är samhället redo?

Statistikcentralen uppger att antalet 20-59-åringar minskar med 12 procent fram till 2030. I Nyland är åldersstrukturen fortfarande relativt ung, för det finns tio barn under skolåldern på åtta över 75-åringar. Försörjningsrelationen utsätts för press och det råder brist på arbetskraft framför allt inom vård och omsorg.
Den förväntade levnadstiden växer då folkets välstånd och hälsa ökar. Den förväntade livslängden för pojkar födda 2013 var 77,8 år och för flickorna 83,8 år. Allt fler lever allt längre. Det behövs kvalitativa, mångsidiga och individuella tjänster för de äldre, tjänster som motsvarar dagens och framtidens behov.
Seniorerna ska erbjudas mer mångsidigt och individuellt stöd. Vi bör framför allt satsa på rehabiliterande verksamhet. Genom rehabiliterande verksamhet kan människorna upprätthålla sin verksamhetsförmåga längre, vilket igen förbättrar individens livskvalitet och sparar utgifter för samhället. Det behövs nytt tänkande för individuellt boende. I till exempel Holland har man flyttat boendetjänsterna för seniorer till centrum. Dessa servicecenters lokaler fungerar som vardagsrum för hela området med kaféer och möjlighet till kulturella hobbyn. Den individuellt skräddarsydda verksamheten för invånarna och trygghetsteknologi gör ett aktivare liv möjligt för seniorerna. Gustavgårds servicecenter i Helsingfors är ett exempel på detta.
De äldre invånarna ska ha en verklig valfrihet, vilket innebär ett utbud av olika slags tjänster. Det är ett faktum att alla åldringar inte vill bo kvar i sitt eget hem. Att bo i sitt eget hem kan innebära ensamhet eller rädsla och då är det viktigt att åldringens oro tas på allvar och hen erbjuds alternativ. Till exempel kunde den cellbostadsform som erbjuds studerande fungera också för ensamma äldre.
En utredning som Institutet för hälsa och välfärd utförde 2014 visar att Finland är ett bra land att åldras i. Undersökningen visar att behovet att utomstående hjälp börjar efter att man fyllt 80 år. Tyvärr kan kommunen inte ge denna hjälp, den står framför allt barn eller maka/make för. Den hjälp de närstående ger är den stenfot som gör att de äldre kan bo hemma. Undersökningen visade att bara var femte över 80-åring fick hjälp av kommunen. Kommunerna bör fästa mer uppmärksamhet vid tillgången på tjänster för de äldre och vid hur närståendevårdarna i kommunen orkar och mår. Makan/makan är ofta också närståendevårdare utan avtal och förmåner. Också de bör erbjudas tjänster, rehabilitering och rekreation.
Anette Karlsson