Sannfinländarna Pirhonen och Hindersson skriver att svenskans framtid inte avgörs av vilket parti som bäst marknadsför sig som svenskans försvarare. Det håller jag med om. Det handlar inte om marknadsföring, utan om värderingar, trovärdighet och resultat.
När Sannfinländarna satt i Sipiläs regering försämrades svenskans ställning på flera områden. Vasa centralsjukhus miste sin fulljourstatus. Det var den socialdemokratiskt ledda regeringen under Antti Rinne som återställde den. Då, under vår regeringsperiod, stärktes svenskans ställning igen på fler fronter.
Idag ser vi en annan verklighet. Regeringen Orpo-Purra har åter ifjol beviljat så kallade julklappspengar till Finskhetsförbundet, som driver kampanj mot svenskans ställning. Det är inte överraskande. Sannfinländarna har själva lanserat ett finskhetsprogram med åtgärder som skulle försvaga svenskan. Partiet ifrågasätter dessutom svenskans jämlika ställning som nationalspråk och kallar det en ”övertolkning av lagen” att säga att finskan och svenskan har en jämlik ställning som Finlands nationalspråk.
Jag får nästan intrycket att de sannfinländska skribenterna inte har läst sitt eget partis program. De har kanske också då missat att när Antti Lindtman talade svenska i riksdagens plenum, ropade någon från den sannfinländska bänkraden: ”Samma på arabiska!” Det säger något om attityderna till svenskan inom partiet.
Givetvis finns det fler politiska frågor än svenskans ställning. Alla som arbetar för svenskan är välkomna. Men om svenskan är avgörande är de tryggaste alternativen Socialdemokraterna och Svenska folkpartiet.
Skribenterna nämner också ekonomin, tryggheten och vården. Tyvärr har vi fått under denna regeringsperiod se en mycket kall och hård politisk linje. Tillgången till vården har blivit sämre, oberoende av modersmål. Det har blivit dyrare att bli sjuk och behöva vård. Tiotusentals barn har fallit ner i fattigdom. Framtidstron bland unga har försvagats, och läget på arbetsmarknaden har varit katastrofalt dåligt. Tyvärr har arbetslösa enbart erbjudits nedskärningar som lösning på den svåra situationen. Samtidigt har höginkomsttagarna skonats, och storföretagens skatter kommer att sänkas allt mer. Det är inte rättvist eller hållbart, oberoende vilket modersmål man har.
Anette Karlsson
När Sannfinländarna satt i Sipiläs regering försämrades svenskans ställning på flera områden. Vasa centralsjukhus miste sin fulljourstatus. Det var den socialdemokratiskt ledda regeringen under Antti Rinne som återställde den. Då, under vår regeringsperiod, stärktes svenskans ställning igen på fler fronter.
Idag ser vi en annan verklighet. Regeringen Orpo-Purra har åter ifjol beviljat så kallade julklappspengar till Finskhetsförbundet, som driver kampanj mot svenskans ställning. Det är inte överraskande. Sannfinländarna har själva lanserat ett finskhetsprogram med åtgärder som skulle försvaga svenskan. Partiet ifrågasätter dessutom svenskans jämlika ställning som nationalspråk och kallar det en ”övertolkning av lagen” att säga att finskan och svenskan har en jämlik ställning som Finlands nationalspråk.
Jag får nästan intrycket att de sannfinländska skribenterna inte har läst sitt eget partis program. De har kanske också då missat att när Antti Lindtman talade svenska i riksdagens plenum, ropade någon från den sannfinländska bänkraden: ”Samma på arabiska!” Det säger något om attityderna till svenskan inom partiet.
Givetvis finns det fler politiska frågor än svenskans ställning. Alla som arbetar för svenskan är välkomna. Men om svenskan är avgörande är de tryggaste alternativen Socialdemokraterna och Svenska folkpartiet.
Skribenterna nämner också ekonomin, tryggheten och vården. Tyvärr har vi fått under denna regeringsperiod se en mycket kall och hård politisk linje. Tillgången till vården har blivit sämre, oberoende av modersmål. Det har blivit dyrare att bli sjuk och behöva vård. Tiotusentals barn har fallit ner i fattigdom. Framtidstron bland unga har försvagats, och läget på arbetsmarknaden har varit katastrofalt dåligt. Tyvärr har arbetslösa enbart erbjudits nedskärningar som lösning på den svåra situationen. Samtidigt har höginkomsttagarna skonats, och storföretagens skatter kommer att sänkas allt mer. Det är inte rättvist eller hållbart, oberoende vilket modersmål man har.
Anette Karlsson
Texten är publicerad i HBL 3.6. och den är svar till en insändare som publicerades 30.5.
